Ovän med Gud

I dag har jag och hösten varit på samma humör. Mina tårar ha fallit i takt med att regnet slagit mot rutan.
I bland tänker jag att mitt hjärta är som en lägenhet... i lägenheten finns det exakt så många rum som det finns människor jag älskar, alla har ett eget. Varje rum har en liten dörr så alla känner sig trygga och varma... men på en av dörrarna så stod det i morse en skylt med orden: "VAR VÄNLIG, STÖR EJ!"
En av mina älskade människor behöver tid för sig själv. Jag längtar så tills skylten visar sitt vanliga varma "VÄLKOMMEN!" igen. För det kommer den att göra....om ett tag. Då ska jag smyga in där i rummet och fylla det med häxvrål för att visa hur glad jag är!! Och det kunde varit så mycket värre. Det kunde stått "LEDIGT" på dörren till ett tomt rum.

Så vad gör man då, när man sörjer ett stängt hjärterum?? Jo jag hanterar det på samma sätt som alla vi kvinnor gör. Först gråter jag, sen flyr jag, i detta fallet till min syster i Halmstad, och sen shoppar jag!!
Med tanke på hur hög nivå det var på dagens elände så skulle jag egentligen ha behövt köpa minst(!) tre par SVIN-dyra skor med vansinnigt höga klackar. Men det blev en tripp till Emmaus i Söndrum i stället. Väl där fyndade jag faktiskt lite, bla ett par fin fina vita vintage Gabor-skor för 70 kr (de borde kostat minst 3-400) en liten porslinsros, en fuskpälskrage, en röd blus med vita prickar och en röd kofta med puffärm.
Men dem får jag lägga in bilder på en annan dag för de håller på att uppdatera här på bloggen.
Men tyvärr så hjälpte det inte så mycket.

Från Halmstad åkte jag sedan direkt till Vislandas församlingshem där den årliga modevisnigen ägde rum i kväll! Jag och Hanna, min kollega, skulle styla modellerna inför deras runway-show! Det gick fint som snus och alla var så glada och nöjda när vi var klara.
Det kommer nog ett par bilder på det också så småning om.

Så nu sitter jag här med två små söta barn sovandes i sina sängar. Ensam med en kopp te, med två stora fiskögon som svider och är ganska arg på den där skäggige mannen i skyn. Jag kan inte riktigt förstå varför han alltid lyckas bråka med mig. Som en skit taskig storebror som slänger spindlar på en ungefär.

Men i morgon så är allt säkert redan mycket bättre!!

På återséende!