Mamma... Du måste hitta någon att bli kär i!

Min son Edvin som är 5 och ett halvt år och jag brukar ha den här diskussionen ganska ofta för tillfället. Han tycker inte om att jag är ensam, att mitt hjärta flyger omkring alldeles fritt och ofångat.

Det är inte rättvist att både han, Elis (min yngste son som är 4 år) och deras pappa har någon att vara kär i tycker han. Men hur förklarar man då för två små pojkar att mamma faktiskt behöver den här tiden ensam? Att jag är glad för det här året, för nu har det snart gått ett år sen jag slog sönder min familj och att jag behövde den här tiden för att se vem jag är! Det är inte lätt!

Men det är ju inte så att mitt hjärta inte har landat nån gång under den här tiden... för det har det... det har landat handen på någon som viftade bort det och fångade ett annat. Och på någon som inte fick ta det för han redan har ett annat hjärta i sin andra hand. Och i bland finns det någon som försöker ta fatt det, men det är inte så lätt att få tag på är jag rädd! ;)

Men vem vet! Snart kanske det landar på någon som vill hålla det så där lagom försiktigt, så det inte går sönder igen, för det är ganska ömtåligt.

I dag har jag annars haft en av de tråkigaste dagarna i min karriär... Så lugnt på jobbet. Jag städade hela stället i alla fall så det blev rent och fint. Sen öppnade jag dörren för att vädra lite och fem minuter senare såg det ut så här:

Men jag kunde inte ens bli arg för löven var så fina när de prasslade omkring på golvet. Det var bara att ta fram sopborsten och städa om igen.

Vi gillar varandra... Jag och Hösten... så här ser vi ut tillsammans. Kortet är taget av min vän Nino dagen då vi hade Höstmässa på salongen tillsammans med grannbutiken.

Nu ska jag bada mina små lortiga barn och stoppa dem i säng. Efter det ska jag dricka en riktigt god chai-latte och äta ett par fikon och läsa klart min bok "Om Gud" av Jonas Gardell.

Vi ses igen!