Inbrott och singelfirande!

Så där ja... turen fortsätter att busa med mig. Natten till fredagen hade vi inbrott i min salong. Hanna ringde på morgonen och sa att en kvinna hade hittat vår kassalåda bredvid Apoteket. Kul kul... NOT! (Fast bilen gick igenom besiktningen så det jämnar väl ut sig antar jag!!)

Dörren var uppbruten och trasig och mina pengar borta. Som tur är hade vi inte så mycket kontanter i lådan men tillräckligt för att jag ska känna av det. Och den stackars låssmeden som vi fick tag på tillslut tittade på dörren med sa med lätt panikslagen stämma: Ni har haft hela veckan på er att ha inbrott här... Var ni tvugna att kalla hit mig en fredagseftermiddag???
Dörren är från 60-talet och sådana lås görs liksom inte mer, så han fick bygga om halva dörren stackarn! Och fakturan som lär dimpa ner nästa vecka kommer att ta alla julklappspengarna med sig.

Men tänker ni då! Har människan ingen försäkring?? Självklart är jag försäkrad. Men fattar ni hur hög självrisk det är på företagsförsäkringar?? Den är snorhög så jag får nog snällt betala mitt nya lås.
Nå ja, det ska väl ordna sig med det som med allt annat. Jag får köpa presenter på loppis i år.

Men i dag myser jag bara runt här i min lägenhet som doftar saffran. Jag kunde inte hålla mig längre. Jag var helt enkelt tvungen att baka lussekatter, det är utan tvekan den bästa, godaste fikan i hela världen! Men bara mina egna. Det är ju fult att skryta och sådär men jag tycker verkligen att jag bakar de godaste lussebullarna i hela världen. Å så är det med det. Det har tagit tre år att komma på det perfekta receptet, men nu är det fulländat. Så en lussebulle och en kopp hembrygd glögg får det nog också bli i kväll.

Som en sol i vintermörkret... Kärlek!!

MUMS!!

Sen är det ju så att i morgon firar jag ett år som singel... Ett helt år! Jag kan inte fatta hur fort det har gått! Ett helt år har jag klarat att överleva som singel. Exet klarade sig bara i sex dagar. Nu ska han flytta och bygga hus med sin kärlek och allt är helt rosa fluffigt gull för honom. Det unnar jag honom verkligen, han mår så mycket bättre nu än med mig.
Det är så mycket som har hänt det här året, lika mycket roligt som tråkigt. Lika många tårar som skratt... eller nu ljög jag nog lite... tårarna har definitivt varit fler...
Det är inte samma sak att vara ensam som att känna sig ensam, känslan är så mycket värre och jag hatar verkligen att känna mig ensam.
Men i kväll ska jag dricka vin och dansa tokdans naken i vardagsrummet (när barnen somnat, för jag vill ju inte skrämma skiten ur de små liven!) för att fira min frihet. Det är det allra bästa sättet att fira saker på när man är själv, har jag kommit fram till. Och nåt måste jag göra i kväll, för det är min hat-lördag. Det är den värsta kvällen på 14 dagar, lördagsvällen då barnen är hemma, jag känner mig aldrig så ensam som när barnen gått och lagt sig och jag sitter här själv och tänker på alla som myser med sina familjer eller festar loss med sina vänner. Då hatar jag att vara ensam. Men som sagt i kväll är det lussebullar, glögg, vin och naken-tokdans som gäller och det är ju kul!

Men nu kan jag nog inte hålla mig längre utan hugger in på en lussebulle!

Ha en fin Lördag mina vänner.

Stockholm!

Så var helgen slut... Den for förbi fortare än kvickt vill jag lova!! Och separationsångesten är högt uppe på skalan just nu både när jag tänker på Jenny och på Stockholm. Jag hann inte bli klar med staden på den korta tiden som vi var där.

Men om vi börjar från ruta ett, för det bör man ju göra, så gick resan till ungefär så här:

I Fredags kom Jenny hem till mig direkt efter jobbet, vi käkade sushi och kollade på innebandy. På Lördagsmorgonen hade vår lille sjusovar-vän lovat att skjutsa oss till tåget så jag ringde och väckte honom och sen for vi i väg! Tack för att vi fick väcka dig vännen, jag vet hur jobbigt du tycker att det är, du är guld värd!
På stationen börjar det givetvis krångla lite... Det finns ingen avgång för vårt tåg. Efter en stunds förvirring så visar det sig att vårt tåg inte existerar. Som tur är så gick det ett X2000 en halvtimme senare så frid och fröjd igen, vi kom till stora staden endast 4 minuter senare än beräknat.

Två förväntansfulla flickor på tågstationen!

Vi bodde på Berns Salonger där även festen skulle vara senare på kvällen. Vi hade ett superfint rum!! Men där hann vi ju inte stanna. Så vi skyndade oss mot Söder för att hinna med nån liten shopping i alla fall.
Halvägs ut mot Zinken så tittar Jenny in i ett skyltfönster, det är ett galleri med en massa tavlor av hennes favoritkonstnär, Lars Greger, vi går in och där står en man med en elgitarr och ser allmänt cool ut. Jenny pratar på, halvt hysterik av lycka, om hur mycket hon älskar tavlorna och konstnären som målar dem och då säger mannen: Vad kul att du gillar mina tavlor! Ärligt talat så trodde jag att hon skulle ramla ner och dö där på fläcken. Hon hade ju ingen aning om hur han som målade tavlorna såg ut. Tillslut fick jag i alla fall med mig en helt euforisk Jenny därifrån.

Sen hamnade vi i paradiset (för mig i alla fall) Beyonde Retro!! Så många fantastiskt vackra gamla kläder som bara hängde där och väntade på mig!! Det blev en mörkröd 50-talsklänning med spetsärm och en vit sommarklänning med små blommor på. Hade vi bara haft mer tid så hade jag säkert hittat fler fynd!

Mina fina fynd!

Men men, ska man på fest med 700 frisörer på Berns Salonger så får man ju ta fram det stora artelleriet och det tar trots allt lite tid att att bli riktigt jävla skitsnygg, så vi var tvugna att bege oss tillbaka till hotellet för super-piff inför kvällen.

Sen hade vi bara så himla rolig!! Kvällens konferencier var en helt underbar dragqueen, det var en jätteduktig kör som uppträdde och stämningen var på topp. Maten var jättegod och det bjöds på en fantastisk hårshow. Schwarzkopf är ju bäst, så är det bara!
(Sören gjorde sitt bästa för att omvända Jenny som är ett troget Loreal-fan)
Vi fick tre drinkbiljetter per person, men charmören Sören hade nog gått in för att vi skulle bli väldigt glada, för vin saknade vi inte nån gång under kvällen. Och när jag skulle gå och lägga mig hade jag bh:n full av drinkbiljetter!
Markus Krunegård spelade lite senare och vi dansade och dansade och dansade... Jag gjorde ett tappert försök att smuggla in mina Stockolmsvänner, förbi den skitlånga kön, på festen senare på natten...men det gick tyvärr inget vidare, faktum är att det inte gick alls... Så vi fick stå ute och prata och kramas världens bästa kramar en stund innan de gav upp och fortsatte vidare.

Festfina flickor!

Världens bästa Sören!

Kvällens konferencier.

Festande frisörer!

Steve Terry

En av grundarna till Toni & Guy

Riktigt het var han också!

Markus Krunegård

Vid halv fyratiden gav jag upp... då hade jag stått, gått och dansat i min 11 cm höga klackar i 9 timmar. För det fanns verkligen ingenstans att sitta... Jag har blåsor UNDER fötterna och galet ont i mina benhinnor, men det är priset man får betala och det var det värt för vi var lätt snyggast Jenny och jag.
Jenny ramlade in en halvtimme senare på rummet... det tog lite tid för henne att bli av med en trevlig kille som tyckte att det var en jättebra idé att han skulle få sova mellan oss, det tyckte inte vi.

Söndagen spenderades sen med fika på Söder med min fina, vackra vän Tobias. Lagom bakfulla alla tre, det var sååå mysigt!! Men tiden går alldeles för fort och man hinner ju inte ses alls så mycket som man önskar.

Tåget gick kl 15.21... Jag och Jenny hoppade på 15.18 vi fick springa sista biten för vi var lite tidsoptimistiska där ett tag plus att vi gick fel i tunnelbanan.
Behöver jag säga att vi sov nästan hela vägen hem?? Nä, jag trodde väl inte det...

Nu längtar jag redan tillbaka, för jag hann inte bli klar med Stockholm...  

Å ja just det!! Jag träffade ju skådespelaren Per Andersson på Berns. Han som är manusförfattare till Grotesco, herregud, jag hoppade på honom som vilken kändiskåt lantis som helst men orden: Men det är ju du!!! ETT KILO MJÖL!!! Mandelflarn, det som e så gott! Du är ju bara så jävla rolig!!!
Har tittar lite skrämt på mig och säger nåt i stil med: Hehe, ja visst är det roligt! Är det inte en förtjusande dag vi har idag, idag, idag! DET BALLAR UR!!
Sen flydde han hals över huvud innan den galna kvinnan hittade på nåt annat läskigt... Ja så kan man också bete sig när man i storstan. HAHAHA!!

Se vad jag pratar om här: ETT KILO MJÖL!!

Lyckan kommer lyckan går, den Gud älskar lyckan får.

Det här inlägget kommer att bli långt... men om ni vill veta vem jag är innerst inne så ska ni fortsätta läsa.

När jag var liten läste alltid min mamma Gud som haver för mig och min syster innan vi skulle somna. Den slutade alltid med "...den Gud älskar lyckan får." Jag insåg ganska snabbt att jag inte är en av dem som "Gud älskar" och bara får lyckan så där hur lätt som helst. Jag är en av dem som får jobba skiten ur mig för att bli lycklig, vilket förvisso inte gör mig unik på nåt sätt för så tror jag att vi alla känner det i bland.

Om jag vill ha något eller bestämmer mig för något blir det sällan så utan att det har gått riktigt åt helvete minst 5 gånger på vägen.
Jag har blivit mobbad i skolan, sen kom jag till en ny skola och fick vänner för första gången i mitt liv. Jag har i hela mitt liv haft en massa dispyter med min far (Han vet alltid bäst och det tycker inte jag ). Jag har varit i ett förhållade där min sambo hotade att slå ihjäl mig. Men jag blev räddad av världens snällaste man. När vi ville skaffa barn tillsammans tog det 3 år av behandlingar, sprutor, tårar och + 15 kg innan sönerna kom. Efter 8 år tillsammans lämnade jag honom för kärleken var inte stark nog att hålla mig kvar.
Min älskade salong kämpar jag fortfarande med för att den ska ge mig den inkomst jag behöver för att ge mig och mina fina pojkar ett bra liv.

Och det senaste året har varit en total berg-och-dal-bana!!

Det började med att jag sörjde förhållandet jag slagit ihjäl efter en lång tids lidande. För det känns verkligen så. Som om något dog. Å det var jag som gav det dödsstöten. Jag var tvungen att begrava det för att gå vidare. Jag har aldrig haft så ont i hjärtat i hela mitt liv.

Därefter har jag flörtat (vilket jag tycker är vansinnigt roligt), dansat (vilket är minst lika roligt, dessutom motion), träffat människor jag aldrig skulle träffat annars och haft så galet roligt så jag nästan spruckit av lycka. Men med varje lyckligt tillfälle har det också hänt något sorgligt, jobbigt och hemskt. Det måste tydligen vara någon form av balans. Som midsommar i Halmstad tex... en av de roligaste helgerna det här året! Innan vi åkte så bröt jag min tå. Så typiskt mig! Det är inte lätt att dansa i högklackat med en bruten tå hela natten kan jag meddela. Det gör ont så in i helvete! Jag vågar knappt tänka på vad som kommer hända i samband med min Stockolmsresa nästa helg!

Allt jag önskar är att jag ska få vara så där kärleksfilmskär och lycklig som man ser på bio. Jag svämmar nästan över av kärlek, ömhet, passion och värme i bland. Jag är en människa som är väldigt fysisk, jag älskar att kramas och pussas och jag tar gärna i människor som jag tycker om. Jag kan liksom inte hålla fingrarna i styr. Det bor en massa innerlighet i mig. Jag visar ganska tydligt vilka som betyder mycket för mig. 
Jag har en stark vilja att vara andra till lags, vilket många gånger är en svaghet eftersom jag ofta sätter mig själv åt sidan. Sen har jag blivit så satans kräsen efter allt jag varit med om så den rätte kanske helt enkelt inte finns. Men skulle någon stryka min kind och kyssa min panna just nu så skulle jag förmodligen bryta i hop och börja gråta eftersom jag är helt utsvulten på den sortens närhet.
Jag blir sällan arg eller sur... jag blir ledsen och besviken. Och skulle jag nån gång bli riktigt jävla förbannad så börjar jag lipa... Vilket sällan har den effekt jag är ute efter.

Jag är en känslomänniska som följer mitt hjärtas impulser, jag blir lika snabbt ledsen som jag blir glad och det skiftar hela tiden så det är inte alltid så lätt att hänga med. 

Men om man sammanfattar mig så är jag nog en ganska komplicerad varm, innerlig människa som är jäkligt snäll... oftast. Jag har en fruktansvärt dålig och låg humor och skrattar oftast åt helt fel saker och på helt fel ställe. Jag kan vara lika porrig som jag kan vara ljuv och jag kan vara lika frispråkig som jag kan vara blyg. Jag älskar att baka och laga mat och jag är riktigt bra på det dessutom. Jag är ganska slarvig fast jag gillar att ha det fint omkring mig. Jag är bara för lat för att städa helt enkelt, det är ju så tråkigt! Jag är urusel på att ljuga och försöker att vara rak och ärlig. Jag hatar att göra andra illa men inser att livet är för kort för att ha människor omkring mig som tar min energi utan att ge tillbaka. 
Och jag önskar bara att Gud kunde gilla mig lite mer så att inte allt blev så förbenat krångligt.

Men som en av mina kunder sa till mig en gång: Svåra saker händer starka människor. Andra hade inte klarat av det utan att bryta i hop. Du är stark Malin och du kommer att bli lycklig.

Jag väljer att tro på henne och det finns alltid de som har det så mycket värre. Så mitt liv är nog ganska bra ändå.

Sådär... nu har jag varit så där läskigt öppen och ärlig så jag nästan ryser lite... men nu vet ni lite mer om vem jag är.

Ha en skön Söndag.

Ett litet ps: Jag och Gud är inte så goda vänner längre. Jag har slutat att försöka vara honom till lags, han är ändå aldrig nöjd. Jag väljer att tro på det goda i varje människa istället och på detta livet som vi har före döden. Jag väljer att tro på mig själv.

Nedräkning!

Om en vecka och en dag så åker jag och Jenny till Stockholm. Jag längtar med varje cell i min kropp och varje tanke jag tänker slutar på något sätt med att "Snart åker jag till Stockholm!"  "Snart får jag fly vardagen för en stund" "Snart ska jag få lite storstad!!"

Det ska bli så underbart, fantastiskt, härligt, skönt och roligt så jag kan knappt bärga mig!

Jag längtar efter att få vakna med Jenny jämte mig i min stora dubbelsäng, alldeles bubblig av förväntan, äta frukost och fara i väg till stationen. Jag längtar efter att dricka medhavt vin på tåget (det får man visst inte egentligen, man måste köpa det jättedyra vinet i restaurangvagnen, de blir sura annars, men vi gör det ändå, i smyg). Jag längtar efter att få äta vår lilla matsäck som ska hänga med och jag längtar efter alla härliga skratt vi kommer att få tillsammans.

När vi väl är framme i den stora staden så ska jag insupa varje uns av storstadsliv som min lilla kropp klarar av! Vi ska flanera på Söder i second handaffärer, vi ska kaffefika, dricka ölfika med Sören och fira hemliga singelsaker med skumpa på hotellrummet (Sorry Sören, men då får inte du vara med). Min outfit inför kvällen är redan klar... Jag kommer att vara tjusig som attans! Lite hemligt än men en liten tjuvkik kommer här.

På lördagskvällen ska vi gå på stor fest på Berns Salonger 700 frisörer typ... Mat, vin och Markus Krunegård ska sjunga för oss. Kl 00 öppnar stället för allmänheten och då kanske drömprinsen dyker upp??
Jag ska dansa, dansa och dansa (Note to self: Glöm inte Compeed!! Du ska trots allt ha 11 cm klack på skorna!!) natten lång!

Hoppas att hotellfrukosten smakar ljuvligt på söndagen. Resten av dagen ska vi tillbringa på Fotografiska muséet och en fika måste bara absolut hinnas med, med en vacker vän som bor i stan.
Tåget lämnar perongen vid halv fyra... då ska vi sitta där jag och Jenny, utmattade efter en fantastisk helg och bara le och prata om allt vi varit med om.

ÅÅåååååhhhh vad jag längtar!!!

Blekinge!

I helgen åkte jag ner till mitt älskade Blekinge. På väg ner till Karlshamn så händer det något i min kropp. När granskogen tunnas ut, bokskogen tar över och Mörrumsån slingrar sig längs med vägen. Jag är hemma. Alla vackra färger, vattnet och så kommer man ner till havet och allt känns bara lätt, ljust och härligt!

Jag åkte ner för att träffa två av mina fin fina vänner och för att ha en riktigt mysig helg med god mat, många fina samtal, härligt mys och fest!  Vi lyckades med alltihop!!
Vi hann med lite shopping också så klart.... Svårt att låta bli det där, men det var ju rea...

På kvällen fick vi sällskap av ännu ett gäng vänner och vi åt gott och drack en massa vin, en whiskey slank också ner och sen, av nån outrundlig anledning, så visades det plötsligt gammal kultförklarad porr från 1974 på tvn. Tja, vad ska man säga... man kan ju inte annat än att skratta så vi hade jäkligt roligt i alla fall!  
Därefter gick vi ut och dansade oss igenom natten. Helt underbart!

Fina flickor vid rosenbusken!

Sen kan jag med stor glädje berätta att mitt lilla hjärterum har fått tillbaka sin fina dörrskylt med ett varmt vackert Välkommen! Jag är så glad så jag kan sjunga!!

Nu är min datortid slut... En liten Elis förkunnade just att det var hans tur att spela spel.

Så... Hej Hopp!!

PS: Har ändrat lite på inställningarna här så nu ska alla kunna kommentera mina tankar och funderingar! DS