Liten nyårskrönika!

Nu tänkte jag skriva om några saker som fått mitt hjärtat att slå lite extra hårt av lycka eller sorg under årets gång, jag skriver huller om buller utan nån som helst ordning... så... alldeles extra mycket kändes det tex när...

* ...vi satt ute på balkongen i mitten av sommaren till klockan tre på natten jag och mina underbara vänner och drack alldeles för mycket öl och vin och pratade om allt och ingenting.

* ...jag fick veta att en av mina bästa vänner ska gifta sig med sin drömprins.

* ...jag grät så hjärtat nästan gick i bitar över en vän som blivit förfärligt sjuk.

* ...jag stod på tå i min hall med skenande hjärta och fick mitt livs bästa kyss.

* ...vi skickade kontaktannonser åt våra vänner via flaskpost, ätandes enorma polkagrisar i Gränna.

* ...jag fick veta att min syster ska få ett litet barn till.

* ...jag fick leka Pin-up modell för en dag.

* ...jag med ett léende vandrade i genom Halmstad på midsommardagens morgon fortfarande i klädd finaste sommarklänningen.

* ...jag tänker på alla gånger jag tokdansat i vardagsrummet när ingen ser mig.

* ...jag fick hålla ett yogapass för byns herrlag i innebandy.

* ...jag tänker på alla nätter, dagar och timmar som jag och min älskade Jenny ägnat åt att diskutera män, livet och kärleken.

* ...jag sovit tätt, tätt i hop med mina vackra barn.

* ...jag har vänner som kommer och kramar mig när jag är ledsen, gråter och stinker vitlök, men att det inte gör nåt för de gillar mig ändå.

* ...en vilt främmande man kom fram till mig och sa att han aldrig sett någon vackrare i hela sitt liv.

* ... lägenheten, jag velat bo i sen jag separerade, äntligen blev ledig och min.

* ...jag träffade Per Andesson på Berns Salonger i Stockholm.

* ...jag satt fast i en Volvo 240 i snöstorm i tre timmar innan nån kom och räddade mig.

* ...Jenny och jag åkte till Karlskrona för att tatuera oss.

* ...vänner jag inte träffat på 100 år hörde av sig för att träffas och ta en fika.

* ...när jag tänker på en del superduperhemliga saker som hänt som jag absolut INTE tänker skriva om här!!

   Tack alla ni som gjort det här året till någonting fint och minnesvärt. Ni betyder allt!!

Jag vill att ni alla ska få allt ni önskar er och att mitt, så väl som ert, 2011 blir ett helt underbart år!

Min rastlösa själ...

Jag längtar efter något annat... Skulle livet verkligen vara så här?

Nu skulle jag vilja sitta i solen på en sommaräng och trä smultron på ett strå i en svallande sommarklänning med fjärilar fladdrandes omkring mig, med mitt röda hår gnistrande i solen. Mina vackra barn dansandes omkring mig. Jag vill bygga barkbåtar med dem som jag gjorde när jag var liten och se dem sakta sjunka i Mörrumsån. Jag vill krama min morfar som jag saknar så oerhört mycket och berätta för honom hur mycket jag älskar honom... och visa köttbullarna jag gjorde i går för mormor, hon skulle spricka av stolthet, för de smakar precis som hennes... 
Jag vill sitta i famnen på någon jag älskar så mycket så det känns som hjärtat inte får plats i min kropp. Blunda och känna två varma läppar mot min panna och en len hand mot min kind. Sakta och mjukt strykas över mitt hår. Jag vill gå längs en strand med en annan hand i min och höra vackra ord viskas i mitt öra.
Jag vill resa till nya platser, träffa nya människor... strosa omkring på gatorna i London och fynda på Portobello Road, se Eiffeltornet och äta croassanter i Paris, tapas i Barcelona och dricka vin i Italien.
Jag vill åka skidor i fjällen och sitta i en skidbacke med en termos varm choklad spetsad med rom. Jag vill kunna ta en promenad varje dag.
Jag vill gå på konsert... fly bort, in i musiken, stämningen när alla sjunger med i texter som handlar om livet och kärleken.
Jag vill ha fullt upp på jobbet med mina vackra underbara kunder så jag slipper fundera på hur jag och barnen ska få i hop allt nästa månad. Jag vill kunna köpa julklappar till min familj.

Jag vill inte vara här nu... Jag vill vara lycklig och glad, obekymrad och full av kärlek. Inte trött, frusen, förkyld och ensam...

Jag vill vara så mycket mer än det jag är, jag vill ge upp... men kan inte, för jag vet fan inte hur man gör!! Jag tänker fortsätta vänta här tills lyckan finner mig... för jag har inte möjlighet till att ge mig ut och leta.

Tänk att få vara som den lilla skogsälvan som hittade ett eget, vackert sol-ägg...

Just nu är jag bara rastlös... rastlös ända in i själen...

Han med stort H

I dag har min lillasyster varit på besök hos mig. Hon har en helt underbar liten son och en ny bebis i magen, vi drack kaffe, lekte med barnen och pratade om livet i allmänhet och män i synnerhet. Fråga inte vad vi kommer fram till för det tror jag inte någon av oss kan svara på!
Min syster har varit tillsammans med sin sambo i nio år... På nio så hinner man lära känna varandra väldigt väl. Man växer antingen i hop eller i sär. Min systers kille sa en gång när de pratade, jag tror det var i samband med min separation, så här: " Klart att jag skulle kunna leva utan dig Mia... men jag vill inte!" 
Så ska ju kärlek vara... Man ska vilja göra det bästa för varandra, inte för att man kan eller måste, utan för att man vill!
 Man ska vilja familjens bästa, om någon är missnöjd så ska man prata om det och vara beredd på att ändra på saker, man ska vilja ändra saker, för att man inte vill mista det finaste man har! Jag kan sakna det. Sakna känslan av att ha någon som bara är min, som bara vill vara med mig och som jag vill vara med hela tiden.
Men i slutet av mitt förhållande fanns det ingen vilja kvar, ingen var villig att offra sig själv längre. Jag hade redan tagit slut och mannen ville inte ändra på det som stod i vår väg. 

Men nu i dag satt jag och min syster och pratade om vem som skulle kunna passa mig i framtiden. Jag har ju ett helt jävla lass med fel och brister som jag skulle kasta på den stackare som kommer i min väg. Och krav!! Ojojoj... Men så här till jul så tänkte jag ändå att jag kunde skriva en önskelista över saker som jag gärna ser hos min blivade man.

Först lite egenskaper:

* Han ska vara social.
Jag älskar att umgås med vänner, träffas och äta, prata, kalasa, kolla på film, så jag vill inte ha nån som bara pyser runt hemma och är allmänt folkskygg.

* Han ska gilla att laga mat.
Då kan vi hjälpas åt i köket! Det skulle jag gilla!

* Han ska vara lagom stökig.
Inte slarvig och inte pedant, lite som jag... Jag tycker det är tråkigt att städa, men om man hjälps åt så går det fort och är mycket roligare.

* Han ska vara snäll, men ingen toffel.
Jag behöver nån som säger ifrån när jag flummar ut på mina små tanketrippar... Nån som har en egen vilja, men ändå är villig att kompromissa.

* Han ska vara en obotlig romantiker.
Jag är grymt svag för komplimanger. Så bara ös på... mitt bekräftelsebehov är omättligt. Jag behöver inte massa grejer, men små romantiska gester. En lapp på bordet på morgonen, ett hjärta i imman på toaspegeln, en dikt, ett vackert kärleksbrev, en nattligt stulen blomma från någons trädgård... Jag har alltid varit svag för män som kan uttrycka sina känslor i handling, tal och skrift. (Som ni märker så kommer det inte bli lätt för Tomten i år!!)

* Han ska ha fantasi.
Jag behöver någon som är drivande och säger: Malin! Nu åker vi på semester! Nu gör vi det här och det här! Kom igen! För jag kan faktiskt vara en riktig, dock ofrivillig, soffpotatis.

* Han ska älska att kyssa mig.
Mjukt, mjukt, långsamt och innerligt.

* Han ska vara händig. (Både med det ena och det andra)
För det är faktiskt jag. (Både med det ena och det andra) 

* Och det självklara: Han måste gilla mina barn!

Sen lite utséende:

* Han får gärna ha lite halvlångt hår, det är faktiskt väldigt sexigt med killar som har lite längd på håret.... Inte jättelångt... utan lagom.  Så där så man kan dra fingrarna igenom och få ett reält tag i nacken när man hånglar. Eller en sån där schysst 50-talsfrilla. Det är såå hett!  Ett trevligt skägg eller en mustasch skulle inte heller sitta fel!

 * Han får gärna handla lite av kläderna på second hand, klä sig i hatt då och då och kanske en liten fluga eller ett par hängslen när man ska på fest?  

* Han ska ha en egen lite genomtänkt stil helt enkelt. Någon som bryr sig om hur han ser ut, som vill vara fin för sig själv och för mig. För jag försöker att vara fin för mig och för andra. Inte se ut som alla andra bara för att det ska vara så. Å tatueringar... det är hett!

* Han ska inte vara för lång... eller för kort... typ 1,80 kanske?? Då kan jag ha mina högsta klackskor och precis nå upp så jag kan kyssa honom utan få nackspärr. Han behöver inte vara så himla vältränad, för det är inte jag, men det är ju inget som jag tänker hålla emot honom om det skulle råka vara så...

Tja... Det var väl lite om den jag skulle kunna tänka mig att bli tillsammans med. Men nu är det ju som så, att det inte direkt dräller av såna här män i den lilla håla med knappt 2000 invånare där jag bor. Och jag är inte helt säker på att det finns nån sån över huvudtaget, liknande vet jag... för det har jag stött på en och annan... men de flyr de liksom från såna här ställen till lite större städer... med all rätt.

Men snälla rara Tomten... Kan jag få en sån här man i julklapp med en stor röd rosett runt??

Fast om jag känner mig själv rätt så handlar det bara om kemi. Finns det ingen gnista så kvittar det.
Så rätt vad det är så gnistrar det väl till med nån som är raka motsatsen till allt som står här ovanför... En tunnhårig lite lagom tjock man med ett tråkigt kontorsjobb... men som är snällast i hela världen... Men det är ju det som är så spännande med livet! Man vet aldrig vart det tar en!

Eller så kan jag bara ta Johnny Depp. Det går oxå bra.

God afton mina vänner. 

Pepparkakor och funderingar...

På sista tiden har jag inte haft så mycket att skriva om... Visst händer det saker hela tiden som många säkert skulle vilja läsa om, men det går mig lite för nära in på livet. En del saker måste jag försöka lära mig att hålla för mig själv och inte basunera ut till alla som vill lyssna. Det är lite av en utmaning för mig!

Faktiskt har jag, av alla människor, kännt ett behov av att få vara för mig själv ett litet slag. Att få sitta med mina närmaste vänner och prata om saker jag känner i mitt hjärta. Få diskutera den berg-och-dal-bana jag lever i. Det är mycket att fundera på när man är ensamstående tvåbarnsmor och egenföretagare. Och inbrottet vi hade på salongen tog ner mitt annars ganska goda humör till en nivå som jag inte riktigt trivs med. Det fick mig att fundera över hur pass ärlig man måste vara här i livet. Själv är jag värdelös på att ljuga. Jag kunde lika gärna hetat Pinoccio, jag vet inte vad jag gör för fel, men det verkar som jag är i stort sett genomskinlig. Alla mina känslor sitter utanpå. Men tjänar man på det? Eller ska man ljuga sig igenom livet?

Just nu funderar jag mycket på mitt liv i största allmänhet... Jag är ensam... vansinnigt kräsen och ganska rädd så risken/chansen för att hitta den stora kärleken känns närmare obefintlig och det gör mig riktigt ledsen. Hittar alltid 1000 fel, brister och bortförklaringar så fort jag träffar nån som visar intresse, det är ju inte riktigt rättvist, för jag är ju vansinnigt långt från perfekt själv! Men jag måste ha den där känslan av fyrverkerier och svimningsanfall annars får det vara. Jag vägrar att "ta nån bara för att jag ska ha nån".
Men jag måste hitta ett sätt att lita på känslorna, att älska som om jag aldrig blivit sårad. Så man slipper att vara så rädd. För tillfället har jag inte ens en liten flört på gång... trist...det är ju för dåligt... det brukar alltid pigga upp mig annars!

Jag ska fira min yngste sons fyraårsdag på Leos Lekland i morgon, jag kan inte fatta att han blivit så stor!

 Inga fler blöjor eller nappar. Vilken frihet! Ändå så liten och sårbar, ändå en sån vilja av stål! Nästa år börjar min äldse son på lekis. Sen öppnar sig hela skolvärden för dem. Och jag ska försöka hålla reda på allt det där själv!! Gympapåsar, frukt varje dag, utedagar, läxor osv, osv, osv.... Se till så de har rätt sorts kläder och saker så de inte blir retade. Släng på bokföring, salongen, ekonomin och allt som ska fixas hemma och jag nästan svimmar av rädsla för att inte klara allt det där stora och svåra. Jag är livrädd, för vem ska plocka upp mig om jag faller?

Men i dag har jag i alla fall byggt världens fulaste pepparkakshus med barnen. Bakat pepparkakor, gjort all min bokföring klar och stekt pannkakor i stora lass!

Det åkte in ganska många godisar i munnen...

Och så här såg huset ut 2 timmar senare. Tydligen

så har godiset "ramlat av" och "försvunnit" enligt

inte allt för tillförlitliga källor!