I bland känner jag att den här lilla byn som jag bor i är alldeles för liten. Jag känner det allt oftare och det oroar mig lite. En by där man inte ens kan köpa ekologiska ägg på Ica. Är den inte lite för liten??
I dag fick jag höra ett härligt rykte om mig själv, de kommer titt som tätt och jag önskar nästan att jag hade gjort i alla fall hälften av vad folk säger om mig, för då hade jag haft fantastiskt roligt!! I dag var det nån som sa att nån hade hört nån, som hade hört nån, som hade sett mig hångla med en kille iklädd snickarkläder mitt på gatan utanför mitt jobb. Tänk vad fantastiskt det hade varit om det hade varit sant!! Jag ser mig själv med en skitsnygg kille med lite halvlångt hår, vältränad, solbränd och han har bara snickarbyxor på sig... lite kallt nu i slutet av oktober... men det här är min fantasi, så jag får bestämma hur jag vill. Å lite hångel skulle minsann inte sitta fel!
Nu var det istället så att jag kramade om en av mina bästa, finaste killkompisar efter att vi hade ätit lunch, vilket för mig är minst lika trevligt eftersom jag älskar min vän. Men det ÄR ju helt enkelt inte lika spännande för alla andra...
Men det är väl så när man bor på ett litet ställe... där det inte finns ekologiska ägg på Ica... när man inte ser ut som alla andra... när man sticker ut lite. När man dumpat skiten ur en sååå snäll kille som det är sååå synd om!! För han kan ju omöjligt ha haft nåt med saken att göra??
Men jag bjuder gärna på det. Jag tänker fortsätta vara annorlunda, jag tänker fortsätta att ta på mig de kläder jag känner för, för jag gillar att vara fin. Jag tänker fortsätta att ha småkonstiga frisyrer i mitt hysteriskt röda hår. Å i bland, mina vänner, tänker jag till och med ta på mig min hatt!! Jag tänker fortsätta att vägra gå ner och handla i mysbyxor och skulle jag nån gång bli tvungen till det så tänker jag fan ta på mitt rödaste läppstift! Å jag tänker fortsätta att krama dem jag tycker om och jag tänker fortsätta att hångla med vem jag vill för det tycker jag är en mänsklig rättighet.
Jag kan hantera alla "sanningar" som kommer från människor runt omkring mig, de jag känner väl vet vem jag är och vad jag går för. Och de älskar mig, förunderligt nog, ändå.
Det som ändå oroar mig är när de elaka tungorna börjar prata om dem som inte kan ta det lika bra som jag. Jag har vänner som skulle ta väldigt illa vid sig. Hur ska det bli när mina barn växer upp och folk pratar skit om deras mamma? Hur ska det bli när mitt ex får höra sanningar om mig som inte finns? Det kommer ju att drabba mina barn! Undrar om alla nyfikna sanningssägare tänker på det? Förmodligen inte.
Mycket av det som sägs bottnar väl i en sorts avundsjuka kan jag tro, kanske i ett dåligt självförtroende? Att man inte själv har det så himla spännande och tror att alla andra har det. Men jag gillar ju att ta på min finaste kjol, lite läppstift och fixa till håret och jag blir jätteglad av alla komplimanger jag får!
Å Jag lovar att ni säkert skulle få hångla ni också om ni gjorde lika dant... i alla fall i ryktenas förtrollade värld! För DÄR, mina vänner, kan allting hända!!
Så, nu ser jag med spänning fram emot vad jag hittar på för kul härnäst, hoppas det är nåt riktigt roligt som jag kan tänka på när jag sitter här ensam om kvällen, gravt lappsjuk och stör mig på att de inte har ekologiska ägg på Ica.
Kanske ska ta och snacka med Lasse om den saken i morgon....
God afton, damer och herrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar