Vilken färg har själen?

Tänk dig själen som en målarbok. En sån där som du hade när du var liten. Där fanns det konturer av bilder... olika former, figurer... Svart på vitt. Du fick en ask med kritor och blev tillsagd att måla, men bara innanför strecken, inte måla utanför, inte slarva, inte göra fel! "Titta så fint alla andra gör!" Måla gräset grönt och blommorna röda. Solen ska vara gul och himlen blå. När min teckning blev målad så lyssnades det nog inte så noga på vad fröken sa...
Jag blev inte målad innanför strecken för det fanns så mycket annat att tänka på. Visst solen målades gul men det lades till regnbågar på himlen och små nyckelpigor i gräset. Det klottrades små hjärtan överallt, äpplen i träden och fjärilar på rosa moln.
Jag gillar min teckning, full av sprakande glada färger. Målad lite utanför de hårda, bestämda, svarta linjerna. Lite lagom härligt fel, full av små egna detaljer.

Men i bland blir bilden utriven ur målarboken. Hamnar i en vattenpöl i regnet och alla färger flyter samman... luckras upp... blir skör och ömtålig.
Där ligger min bild i en pöl och hoppas på att någon ska plocka upp den, torka till den, uppskatta de kladdiga, sammanflutna färgerna... rama in den och hänga upp den på väggen i vardagsrummet och stolt visa upp den för sina vänner. "Titta vad jag fann i vattenpölen utanför! Visst är den fantastiskt vacker!?"

Men min bild ligger där i pölen och väntar... Väntar förjäves... Tröttnar på att vänta... Jag har världens sämsta tålamod. Så jag plockar upp den själv... vrider försiktigt ur det tunna bräckliga pappersarket och jag tar fram nya kritor, fyller i färgerna så gott det går... Så gott jag kan. Hinner inte måla så noga, för mina barn står bredvid och väntar på kritorna, de hjälper till att fylla i lite också, så det går lite snabbare. "Jag ska måla hela världen lilla mamma! Skynda dig nu. Vi vill också rita!" Så det blir visst lite färg utanför de svarta linjerna...
Men det blir vackert... För jag och barnen har många klara, starka färger i vår ask med kritor. 

Hur svårt ska det behöva vara?

Livet alltså... hur svårt ska det behöva vara? Det enda jag skulle vilja är ju så klart att vara lycklig. Att vara tillfreds med den jag är, det jag har och det liv jag lever. 
Jag önskar att jag skulle kunna finna den människan som hjälper mig att känna så. Min jämnlike...min själsfrände...som ger mig tillräckligt mycket motstånd för att alltid vara intressant. Som förändras i takt med mig så vi utvecklas tillsammans, växer i hop istället för i sär, den där människan som tittar på mig som om jag vore den vackraste kvinnan i världen när jag är nyvaken, mitt knallorange hår åt alla håll och som kysser mig passionerat trots att jag har världens äckligaste morgonandedräkt.
Han som tycker att jag är underbar och tröstar mig när jag ligger och pms-gråter i soffan, känner mig eländig och fullkomligen frossar i choklad. Han som inte bryr sig om att jag är värdelös på att städa, för han är lika dålig, sen hjälps vi åt istället för att gnälla på varandra om vem som dammsög eller diskade sist. Nån som inte mår dåligt av att mina strumpor och använda trosor inte hamnar i tvättkorgen direkt utan ligger å skräpar på golvet strax nedanför, för jag råkade missa den när jag satt på toa och försökte kasta prick... (Har ju bollsinne lika med noll liksom)...som kan leva med att det inte alltid finns matchande sockor i lådan...
Den där någon som ser på mina barn som sina egna, kanske har han också barn så vi kan ha en hel skock bråkande ungar runt oss.
Nån som vill ligga i sängen med tända ljus och dricka whisky efter att barnen somnat och prata om livet, om hur vi ska leva det tillsammans och om hur lyckliga och kära vi är i varandra.
Mannen som jag kan bråka med, bli vansinnig på! Som jag kan bli vän med igen, be om ursäkt till för att jag är envis och dum och som kan erkänna att han är envis och dum, för att sen ha försoningssex i timmar...
Den där mannen som förstår att det inte går att förstå sig på mig och min känslo-berg-och-dal-bana. Glad ena stunden, sur nästa, kåt, ledsen, trött, sprallig, mysig och framför allt förvirrad. Men han accepterar det ändå.
Nån som varit lika trasig som jag, med ett hjärta fullt av 1000 stygn, som förstår att man måste vara rädd om varandra för att klara ett liv tillsammans.
Den där killen som hittar mig och vet att det är rätt... för som en killkompis sa: "Det är alltid vi killar som hittar er tjejer, för ni vet inte vad ni letar efter!!"

Nu är det inte så att jag inte trivs som singel! För det gör jag! Det går jättebra! Jag har haft så himla roligt de här snart två åren som jag och barnen varit ensamma. Jag har haft fantastiskt sex och jag har haft sex jag, så här i efterhand, kunde varit utan. Jag har fått vänner för livet och träffat spännande nya människor jag annars aldrig mött. Jag har fått komplimanger och förslag som skulle få flickvänner att hata mig (för det är så det funkar, det är mitt fel av nån underlig anledning, inte deras man som går över gränsen) 
Jag har behövt den här tiden för att se vem jag är. Jag tar alla beslut, jag behöver inte ta hänsyn till nån annans åsikter och mina trosor kan lugnt ligga kvar på golvet tills dess att jag finner det lämpligt att flytta över dem till tvättkorgen.
Ärligt talat är jag livrädd för att han ska komma... den här mannen... för jag vet ju att jag klarar mig strålande bra utan honom! Men ändå fattas han här... i mitt liv... mannen vars brister jag kan leva med men vars hjärta jag inte vill leva utan.

Min familj!

(Minus katt för den är död) 

Det var dagens lilla fundering... Lev stort! Kram

Semester....

Nu är den slut...
Semestern. Har hunnit jobba två veckor redan. Det är inte klokt!

Den första semesterveckan jag hade var tillsammans med mina fina kids. Jag hade massor med planer... vi skulle hälsa på min syster och kusinerna i Halmstad. (Check) Ligga vid havet och plaska i vid havskanten bygga sandslott med snäckor och äta glass i massor. (Blev ett par timmar på en lekplats innan regnet kom)
Vi skulle mysa i morfars/pappas husvagn och bada i sjön, äta ännu mera glass och spela badminton på gräsplätten utanför förtältet. (Ösregnade konstant i ett helt dygn)
Vi skulle ha lata varma dagar i trädgården hemma med de underbara grannarna. (Lata var vi och grannarna är underbara... men vi fick mest hänga innomhus)
Sen hade vi Volleybollturnering och liveband i trädgården och massor med underbara vänner överallt.

Jag och min stencoola son i en lånad hatt.

Min andra steencoola son

The Watts

Sen åkte min familj i från mig för att tillbringa två veckor hos sin far.

Då...

*...var jag på rockarbilly födelsedagsfest
* ...åkte jag och fiskade med Frasse. (Fick bryta nacken av en abborre för att han inte vågade)
*...åkte jag till Liseberg och åkte gapskrattandes berg-och-dal-bana så mycket jag hann på en dag!
*...kollade jag på fotboll.
*...festade jag och Jossan (ensamma tjejer) med 22 fotbollsgrabbar. :D
*...hade jag efterfest till halv sex på morgonen.
*...dansade jag häcken av mig på nyöppningen av hotellet.
*...drack massvis med öl, rosé, rom å cola, jäger och rödvin.
*...låg jag och solade en hel dag i Hällevik.
*...åkte jag till Stockholm. 

Så jag tycker nog ändå att semestern har varit ganska tillfredställande!

Rockarbillybrud

Och Stockholm är ju så underbart... Skulle inte vilja bo där nu... men jag älskar att vara där ändå.

Jag och bästaste Jenny gav oss i väg dit på äventyr.
Första dagen åkte vi till Valdermars udde och tittade på Lars Wallins utställning av klänningar och kreationer. Fantastiskt vad man kan skapa av lite tyg, tråd, paljetter och lite fjädrar!!

Sen drack vi öl i solen och njöt av livet.

JJ doppar fötterna

Mina fötter efter en dag i fel skor...

På kvällen irrade vi runt både i och ovanför tunnelbanan för att hitta ett tapasställe vi fått rekommenderat till oss... och då våran kära underbara guide och hyresvärd svävade runt på ett skirt, rosa, fluffigt nyförälskat kärleksmoln höll han (med all rätt!) sig undan de två galna rödhåriga små penntrollen från landet till förmån för kramar med sin söta flicka, får jag förmoda (och hoppas!) i alla fall ;)
Vi hittade tillslut resturangen där vi blev kvar i timmar... Sååååå god mat!!! Sååååå gott vin!! Mamas and tapas på Kungsholmen is the shit!!

Vinet vi drack

Sen drog vi vidare till Slussen för att ta oss upp till Gondolen vid Katarinahissen för att dricka ännu mer vin och snusa supertöntigt tjejsnus med lakrits och violsmak men som man blev snyggt yr i bollen av.

Vi är precis så glada som vi ser ut!

På väg hem till Kristineberg åkte vi fel i tunnelbanan igen och fick sitta i Alvik och häcka en stund... lyssnandes på Man vänjer sig... Mycket fin bit!

Vi kom hem tillslut i alla fall och efter en god natts sömn så skuttade vi glada mot Fotografiska muséet. Jag bara älskade det!! Fotografier är ju så fantastiskt!! Vi gick där länge, fikade på fantastisk chokladkaka med grädde och hallon och bara myste...

Efter detta var det dax för Gay Pride festival!! :D
Vi kollade in tåget i säkert en timme alla vackra stolta människor som kämpar för att få vara sig själva. Som kämpar för sin kärlek. Det var härligt att se alla dessa glada!!

Vi blev lite inspirerade av den färgglada stämningen!

Ett ösregn fick oss att ge upp och åka hem till en god hemlagad middag, öl, vin, whisky och goda vänner.

Sen vart det söndag... dax att åka hem... Stockholm grät när vi for... himlen var öppen och regnet föll som tårar ner på oss...
Men det mesta måste ju få ett slut... och jag kommer ju tillbaka... förhoppningsvis snart!

Tack bästa Daniel, min fina vän för att vi fick komma och bo hos dig. Du är så bäst som man bara kan bli! :)

Nu är den grå vardagen här igen, känns som hösten redan är här... alla myser in sig med sina älskade... alla utom jag... men det är ok... I will survive ;)

Sommar...so far...

Sådär, då var en här...semestern!
Två hela veckor då jag ska vältra mig i ledighet. Barnen ska glada springa hand i hand över gräsmattan lekandes som små änglar och aldrig bråka. Vi ska äta glass i solen le glada léenden mot varandra och vara evigt lyckliga...eller...?
Barnen slåss redan som galningar...vi har inte ens börjat vara lediga på riktigt än. Jag tjatar hål i huvudet på dem när de slåss, kastar leksaker och kläder över hela golvet och båda två verkar ha lagt sig till med en gravt selektiv hörsel där bara ord som "godis", "leksaksaffär" och "chokladpudding" verkar tränga igenom. Väderprognosen för nästa vecka är allt annat än solig och jag vet att jag kommer att längta ihjäl mig till jobbet efter halva nästa vecka.

Men lite spännande planer har vi allt ändå!
Vi ska åka till min lillasyster i Halmstad och hälsa på den alldeles nya lilla kusinen Iris, bara gosa, mysa, sniffa och klappa på jätteliten bebis. Som det sen ska bli alldeles fantastiskt skönt att få lämna tillbaka när det är dax att åka hem. För hur söt hon än är den där lilla fian så har jag nog gjort mitt när det gäller bebisar. Men visst....man ska aldrig säga aldrig...

Sen ska vi åka till pappas/morfars husvagn och sova över. Det kommer att bli alldeles strålande spännande! Barnen har aldrig sovit i husvagn förut så det är STORT må ni tro! Hoppas bara att solen håller sig framme så de kan bada oxå! Då kommer nog semestern att bli hur lyckad som helst!

Nästa helg är det ju dessutom VM i volleyboll här i trädgården. Full rulle! Kalas med massor av härliga människor!
Sen börjar min ensamma vecka... alldeles själv utan barn...hur i hela friden ska det gå? Måste styra upp en massa saker så jag inte blir sittande här hemma i lägenheten för då kommer jag med all sannorlikhet att bli tokig!
Tur att jag har börjat på gymmet! Får väl hänga där en del den veckan då!
Helgen däremot kommer att bli hur rolig som helst, fotboll och nyöppning av hotellet. Nackapojkarna kommer hem och livar upp Weset! Hurra!

Och helgen därpå flyr jag och Jenny upp till Stockholm för att våldgästa Honken och titta på hans nya stora dyra tv.

Annars har ju tiden mest flugit förbi! Massor med saker har ju så klart hänt men jag har varit för lat för att skriva om dem.
Förra helgen tex så var det temafest här i trädgården. Raggartema. Ni må tro vilka tjusiga människor som dök upp!
Livemusik i ladan med bästa pojkarna. Carro strålande vacker i sin körsbärsklänning, Norpan i största peruken å allra vackraste Johanna med sin ståtliga kärlek Gustav... bara för att nämna några.

Jag i 60-tals svinrygg, ljusblå ögonskugga och

pärlemorläppstift. Min grogg med grapefruktlemonad

är nog det snyggaste på det här kortet!

Eric 

Gustav... en av de coolaste människor jag känner...

helt underbar!

Och så vackraste lilla Johanna. Söt som socker!

The band!!

I kväll fortsätter vi temat en aning med Rockabilly-födelsedagsfest hos grannen. Vi får väl se vad vi kan hitta för klänning i garderoben till det kalaset... har liksom för mycket att välja på.

Jag och mina vänner har varit på Sofiero och tittat på Robyn också. Det finns inte mycket att säga om det mer än att Robyn är helt fantastisk på alla sätt och vis! Å bättre vänner än de jag har är det nog omöligt att skaffa sig. Det var en helt magisk kväll!

Jenny G

Me and Jenny J...love!

Jenny å Emma

Tja... det är sånt som händer efter lite vin å ett par whisky!

Magi.

Lycka!!

Jag kom på mig själv med att sitta och fundera för ett tag sen. Jag funderade på hur jag mår, på vad jag vill ha ut av livet och vad som verkligen betyder något för mig.

Kan ni tänka er vad jag kom fram till?

Jo... att jag är lycklig.

 Att den jag blivit efter allt jag varit med om är en riktigt bra människa som kämpar med att vara ärlig mot mig själv och dem runt omkring mig. Att jag mår bra. Att jag är tillfreds med mig själv och att jag kan njuta av livet och mina underbara barn.
Jag klarar av att njuta av stunden men ändå utvecklas och ta mig framåt. Jag behöver inte ha någon romans på lut för att känna mig behövd och uppskattad, jag har mina barn som älskar mig, jag har vänner som betyder så oerhört mycket och jag uppskattar mig själv.
Det är en oerhört befriande känsla att klara sig själv. Att veta att jag kan!
Självklart finns det saker jag skulle vilja ändra och saker jag inte gillar!! Men inuti mig är det bra, jag mår bra!

I söndags så fick jag en helt fantastiskt fin morsdagspresent av en av mina finaste vänner, som vet att jag inte får några morsdagspresenter annars. Det var ett hoptejpat, begagnat kuvert, med lite svartkladdad fönsterruta på med orden: "öppnas tidigast på söndag morgon" utanpå. Innuti kuvertet fann jag en utriven målarbokssida där en fågel, i rött, blått, grönt och svart tjusigt ifylld, prydde pappret. "Grattis på mors dag!" stod det. Det var så enkelt och fint så jag kunde inte låta bli att gråta en skvätt.
Tack bästa fina för det!

I fredags fick jag en annan jättefin present av en kompis i form av en hel hink full av lila syrener. Jag log hela dagen! Syrener är ju helt underbara! De var så vackra och doftade i hela salongen i flera dagar. Så tack snälla vänner för att ni finns! Ni gör så att jag känner mig lika stark och älskad som Pippi Långstrump!    

Sen så kommer säkert kärleken min väg en vacker dag. Det kommer att bli en fantastisk upplevelse när det händer. Men just nu... just nu är jag tillfreds... glad och lycklig med att vara jag och barnen. Inget "bara" jag och barnen... för vi är allt. Vi tillsammans. Jag älskar oss och det vi är. Och jag älskar att jag kan själv!

Just nu mår jag bättre än någonsin

och det är en fantastisk känsla!

En ny vän i kungliga huvudstaden.

Som ni kanske vet så brukar jag ibland tänka på mitt hjärta som en lägenhet. Det har massor med rum i olika storlekar och i rummen bor mina människor. Med mina människor menar jag dem som betyder extra mycket för mig... Mina vänner... Varje gång nån flyttar in så är det fest och om någon flyttar ut sörjer jag massor.
Just nu är det inflyttningsfest på hög nivå! Fest, hög musik, dans, chips å dipp och en massa öl å vin! För i ett utav rummen så har det flyttat in en fantastiskt vacker själ. En människa som är nyfiken, varm, intressant och sann. Någon som tycker att mina kramar är lite varmare än alla andras, någon som i frågasätter mitt sätt att tänka och kan diskutera livet med mig, någon med chokladbruna ögon, någon som har ett skratt som gör att man vill höra det om och om igen. Det är inte fråga om någon romans men han, för det är en han, ger mig ett utbyte av tankar som är oerhört givande och vackert. Det var liksom dax för oss att träffas nu. Så han fick flytta in! Jag vet att du läser det här... så... välkommen till mitt hjärta Daniel, hoppas att du ska trivas!


Så till min helg!

Denna fantastiska, underbara semesterhelg i den kungliga huvudstaden!
En vecka innan jag skulle åka så fick jag ett mail att mitt tåg var inställt. Men jag skulle ju åka fre den 13e så det var kanske inte så oväntat ändå. Det var ju bara att ringa SJ och fixa ny biljett. Stackars lilla mig... Istället för Inter City fick jag åka X 2000 första klass två säten bakom Eric Gadd som efter en stund fick sällskap av Titiyo.
Lite, men bara lite, starstruck... gillade ju Eric rätt mycket som tonåring måste jag erkänna.

Kunde ju inte låta bli att ta ett kort på honom...

Väl framme så möttes jag av en nyklippt Daniel... Säga vad man vill, men om man klipper sig på ett ställe som har som slogan: Din tur om högst fem minuter, så kan man inte förvänta sig att det ska bli skitbra!
Men jag är å andra sidan lite yrkesskadad och min vän var nöjd å glad så jag ska inte klaga. Men jag tänker klippa honom när vi ses nästa gång!

Lunch stod på tur... sushi som är så himla gott och som den lilla LCHFare jag är inte har ätit på evigheter mumsade jag lyckligt i mig.
Därefter dumpning av bagage och en välbehövlig eftermiddags-öl!
Sen for vi mot söder där helgens första klänning inhandlades av en mycket nöjd Malin och en lätt uttråkad stackas Daniel. Men det kompenserades med mera öl på första bästa pub! Å där blev vi kvar.  Efter ett tag ramlade det finaste sällskap man kan tänka sig in i form av underbara Johan och Tobias som alltid virvlar in med sin orkan i hälarna. 
Tanken var att vi skulle ta oss vidare till Gröna Lund för att kolla på Johnossi men ösregn och alldeles för god öl fick oss på andra tankar.

Sen så blev det ett helt gäng öl till och 3 sambuca baliyes och en galet stark rom o cola hemma hos Daniel... därefter var det helt självklart att åka ner på stan och jaga brasilianska flickor från Manchester genom att knacka dörr på ett vandrarhem... helt naturligt att tokdansa till Håkan Hellstöm på en bar nere vid havet och helt fantastiskt underbart att ta en månskenspromenad på 40 minuter i klackskor längs vattnet. Jag kände knappt mitt skoskav alls.  

Lördagen började vid 12.15. Ja, jag vet... vi sov bort halva dagen men det var bara så skönt! Sen for vi ner på stan för att köpa inflyttningspresent till Lesly och Tommas som skulle stå för aftonens kalas. Vi hittade en alldeles förträfflig liten ostbutik och fick superproffsig hjälp att köpa en riktigt fin present. Självfallet köpte vi vin också!

Eftermiddagen spenderades på Fredhälls klippor med jordgubbar,

 rosévin och choklad med solen i ögonen och havet under fötterna.

Observera Daniels sjukt snygga skor! 

Sen inflyttningsfest! Jag hade så roligt och vill göra om alltihop igen bland alla fantastiska trevliga underbara nya människor. Alla fina samtal om kärlek, bröllop och förlovningshistorier... oron för vad livet har att ge, höra komplimangerna Tobias fick för sin nya frisyr som jag gett honom, dansen på Café Opera och somna till de djupa andetagen från min gode vän när vi väl kom hem på natten.

Jag och Daniel

Ok lite suddigt... men det är trots allt Tommas och Johan!

Söta Tommas och snygge Simon

Mange på topp!

Tobias rockar loss på dansgolvet!

Simon och Eric in deeptalk

När söndagen kom ville jag som vanligt inte åka hem... när jag har varit i Stockholm vill jag aldrig åka hem... det är märkligt. Jag hann shoppa en klänning till och ett par riktigt snygga brallor i alla fall.

Nya byxor!

Klänning nr 1

Klänning nr 2

den är riktigt lila men det

syns tyvärr inte så väl på bilden

Glad Malin i solen

 Men efter att ha lämnat en av mina bästa kramar på stationen så var det dax för 5 timmar på ett tåg hemåt.
Tom, ihålig och ensam... tills mina älskade barn kom hem igen  på måndagskvällen!

Så kan livet vara när det är som bäst!

Utegångsförbud och skogspromenad!

Jag har fångat in mitt hjärta för ett tag. Det har fått utegångsförbud. Det kommer att sitta fast i kedjor och bojor bakom lås och bom i den mörkaste delen av mitt bröst tills det att det kan skilja på rätt och fel. Det måste sluta fastna på dem som i slutändan alltid väljer någon annan. Det är så oerhört tröttsamt. Det måste försöka göra mig lycklig nu. Det blir alltid trampat på och rivet i bitar, ni anar inte hur mycket superlim det har gått åt de senaste åren för att få det någorlunda helt igen! Å när jag väl klistrat i hop det så fattas det alltid bitar... som de där små pusselbitarna till 1000-bitarspusslet som blev uppsugna av dammsugaren.
Men det är ju en rätt lurigt liten sak det där, så det kommer förmodligen att hitta ett sätt att smita ut genom ett fönster som står på glänt när jag inte tittar och hitta på nya bus. Det verkar redan försöka lura mig till att släppa det löst igen, det bönar och ber och snart börjar det väl muta mig också. Och känner jag mig själv rätt så kan jag inte hålla det inne särskilt länge... Det är ju vår menar jag, och snart åker jag till Stockholm på minisemester... det finns inte en chans att jag kan hålla det i styr bland alla söta pojkar där!

På tal om vår och vackert väder så var jag på promenad med min gode vän här om dagen. När han får välja väg, vilket jag i allra största mån försöker undvika, så hamnar vi alltid i skogen. Detta är nu vad som hände när jag för ett svagt ögonblick lät honom välja vart vi skulle. Solen strålade och det var helt underbart väder ute! Vi började traska in på en liten skogsväg och hamnade på en äng... där var vi tvugna att ligga och vila en stund innan vi kunde gå vidare, vi hade ju trots allt gått i minst tio minuter. Så där låg vi i solen bland vitsippor och nyutslagna björkar. När vi sedan gick vidare så slog vi in på en liten stig... eftersom Frasse visste precis vilken väg vi skulle gå så var det ju lugnt... i ca fem minuter... sen vart det ingen stig längre... och efter ytterligare fem minuter så vart vi vilse. Jag rev upp ett sår på benet, blev dyngsur om fötterna efter att vi båda trampat ner i en gyttjepöl, höll på att trampa i en jättehög med älgbajs och hela tiden höll vi utkik efter det onda vildsvinet som hade omringat Frasse ett par dagar tidigare. Men det enda djur vi såg på vår lilla tur var en ödla som förskräckt pilade i väg när vi kom klampandes.
Frasse kastade en kotte och bitar av pinnar på mig... han är synnerligen sympatisk min gode vän.
Tillslut hittade vi trots allt teckan på civilisation och en riktig stig. Vi tog oss hem tillslut törstiga, trötta och jag lite mer solbränd på näsan än vad jag hade räknat med. Men det var ändå en helt strålande trevlig skogstur!
Jag spenderade de närmsta timmarna efter detta äventyr med att ligga i solen och vila med ett stort glas vatten och Lou Reed's Just a perfect day i lurarna.

Gårdagen spenderades med mina fina vänner ute på stranden i Torne. Vi hade med oss baguetter med salami och brieost, kaffe och till efterrätt grillade vi banan med massor av choklad på. Efter fyra timmar i solen var jag helt nerlusad med fräknar, hade en svag nyans av tomat som under kvällen blev ännu mer klädsamt intensiv. Men nu har man ju fått lite färg i alla fall...

Och jag måste säga att trots allt så är jag riktigt lycklig... det är sannerligen ett skönt liv.

Här om dagen plockade Elis blommor till mig och satte i mitt hår, för han ville att mamma skulle vara vacker, sa han... så lyckan finns lite överallt...

Glöm inte bort att finnas!

Barnkalas!

Det har varit en helg full av aktiviteter!
I fredags var det sannerligen lugnet före stormen... Som ni alla vet så hatar jag att sitta ensam på fredagskvällar när barnen sover sött i sina sängar. Detta var dock så jag spenderade min fredag förra veckan. Jag försökte först få sällskap av mina pojkkompisar: "Hej har ni lust att kolla på film?" Svar: "Nä tyvärr, vi ska typ göra en massa pojkiga saker som att kolla på hockey och dricka öl"
 Eller... Ja... Det kanske inte riktigt var så de svarade men jag valde just att göra en fri tolkning på det svar jag fick.
Dem kunde jag inte räkna med... Suck!
Så jag traskade upp till mina grannar här i kollektivet för jag tänkte att jag skulle kunna hänga lite med dem... Men de skulle till Alvesta och titta på The Watts där världens bästa sjuttonåring (näst efter min brorsa då) Gurra spelar. Lyssna på dem på Myspace här! Önskar verkligen att jag hade kunnat följa med och se dem spela!
Det hela slutade med att jag fick det stora förtroendet att passa alla barnen istället. Så kvällen slutade med att jag bestämde mig för att ta ett riktigt tufft yogapass. Sagt och gjort! Nu är det dock så att jag har yogat nästan varje dag i två veckor och börjar bli fasansfullt trött på all form av tråkig avslappnings pling plong musik... Visst det ska vara meditativt med plingande och plongande men i längden är det faktiskt ganska irriterande. Så vad gör man? Jo, man slår på Thåström i högtalarna och sen yogar man som en galning i drygt en timme. Det funkade hur bra som helst!
Tyvärr så är jag lite för vig för mitt eget bästa i bland så jag lyckades sträcka baksidan av låret mitt i alltihop. Så ingen yoga resten av helgen. Typiskt!


Lördagen började vid halv åtta tiden med mysfukost i mitt fina kök och till den ett långväga samtal från någon fin som inte kunde sova. En härlig start på dagen med andra ord! Sen for jag i väg på 2-årskalas i Halmstad hos min lillasyster. Hon är utbildad kock men jobbar som konditor... Ja, så ni kan ju kanske räkna ut själva att det stod riktigt smarriga saker på bordet! Två olika sorters smörgåstårtor till lunch och sen en smaskig jordgubbstårta i form av en bil till kaffet. Mätt som en plätt blev man!

Lördagskvällen spenderades sedan med att baka chokladmuffins i långa rader som förberedelse inför det stundande maskeradkalaset som gick av stapeln på söndagsförmiddagen. Fast ska jag vara riktigt ärlig hade jag gärna suttit i publiken på Klubb Illegal i Stockholm och lyssnat på Tobias och de andra pojkarna i Klubb Vi som hade spelning där. (Lyssna här!!) Men man kan ju inte vara överallt och chokladmuffins till sonens barnkalas var onekligen rätt trevlig kvällsunderhållning och eftersom jag under ett svagt ögonblick lovat att det skulle vara döskallar på kakorna också så hade jag ju lite att pyssla med! Men de blev rätt lyckade eller vad sägs?

Så blev det då söndag... Förväntningarna var på topp! Så Pippi Långstrump, en mycket tjusig riddare och en pepparkaka började dagen med att mumsa frukost. Kalaset hade vi tillsammans med familjen på övervåningen och när vi gick upp möttes vi av en pirat, en ninja, spindelmannen och en tjusig cowboy.

Edvins kommentar:

Mamma... du behöver faktiskt

inte se ut sådär...

Piraten & Pippi

En stund senare kryllade lägenheten av pojkar utklädda till alla möjliga saker... Riddare, trollkarlar, turtles och cowboys. Vi fikade, dansade disco, kastade pil på ballonger, lekte blindbock och hade skattjakt. På det hela taget ett hellyckat kalas!
Tack alla barn som var där! Jag frågade Edvin senare på kvällen vad han tyckte om sitt kalas. Han svarade: "Mamma... det var det bästa nånsin!!"


Eftermiddagen spenderade Pippi sedan vilandes i soffan med en odräglig, bedrövligt bakfull Frantz som envisades med att försöka knuffa ner mig på golvet... Självklart var dessa försök helt lönlösa eftersom Pippi trots allt är starkast i världen... Frantz spenderade den mesta tiden på golvet. Sen svullade vi på kebabpizza och kollade på tv.


Så det har varit en mycket bra helg i mitt lilla liv! Och nu har dessutom tågbiljetterna till Stockholm landat i inkorgen bland mina sms. Jag längtar mig fördärvad nu!!! Men det är bara 46 dagar kvar... Så det ska väl gå ganska fort hoppas jag!


Hoppas att ni alla har en härlig vecka!


Lev väl.

Siktar mot våren!

Nu är den snart här... Jag känner det i hela kroppen! Våren!
Det biter inte längre i kinderna när man går ut... Snön är nästan borta och det regnar istället för att snöa. Jag har nog aldrig varit så glad av över att gå i regnet som jag är det här året. Regn... Inte snö. Det måste betyda att den är på väg.
Solen tittar till och med fram i bland och värmer! Förra veckan när jag hade en stund över på jobbet så satte jag mig i solen och vips så hade jag tvåhundratusen fräknar på näsan. Det betyder vår. Och i dag var det visst lika varmt ute som det är kallt i ett kylskåp, så det måste man ju se som ett vårtecken och säkert värmerekord för i år!
 Med våren kommer ju alla vårkänslor också! Herregud vad jag längtar tills jag kan ta på mig min nya fina knallröda vårjacka, tunnaste strumpbyxorna, finaste vintagesandalerna och en vårig kjol.
Man känner sig bara sååå fin då! Och jag kan verkligen förstå alla katter som springer omkring å skriker! På våren kan man ju inte annat än att bli förälskad! Alla pojkar blir ju så fantastiskt söta då!


Jag har bokat en liten resa också. En alldeles egen minisemester. Jag ska sitta på ett tåg i timmar och förväntansfullt se fram emot en fantastisk helg i Stockholm. Jag ska spatsera i Maj-solen med solglasögon och röd kappa... med en glass i ena handen och fint sällskap i den andra. På Söder ska det promeneras och jag ska bara vara hur glad och lycklig som helst. Med den här fantastiska väskan över armen dessutom!

Min nya vän Jesper Conran

 Tack finaste Tobias för att du ger mig nånstans att bo och att jag får komma och våldgästa dig i ditt hem! Det ska bli så himla kul!! Jag ser verkligen fram emot min våriga vistelse i huvudstaden.


Nu har jag också bott in mig i lägenheten riktigt bra... Det var visserligen inte så svårt eftersom jag kände mig hemma där direkt! Det enda som saknas nu är lite gardinstänger och gardiner. Men det är ju en världslig sak. Barnen älskar att bo så nära sina vänner och de hinner knappt hem förrän de ska upp till kompisarna. Och nu i helgen blev jag väckt av världens sötaste lille treåring som kom på besök från ovanvåningen. Så jag fixade pannkaksfrukost till alla barnen! Hur mysigt som helst! Bordet fullt med små hungriga troll som mumsade pannkakor med sylt och grädde.

Pannkaksmumsande små troll

Sen fick jag sovrummet sanerat på alla lejon och tigrar som bodde där under sängen... tokdansade galendans i vardagsrummet tills jag var helt genomsvett till "Detroit rock city" med Kiss, som jag fick dedikerad till mig av en av pojkarna, som med stora blå ögon tittar på mig och säger: "Malin, jag tycker att du är så fin!!"

Världens sötaste Razze

I bland är livet bara så fantastiskt vackert! De stunderna plockar jag undan och låser in i mitt hjärta så jag sen kan ta fram dem en sorgsen dag för att bli lite gladare.

Nu ska jag ta mig ett yoga pass... här ska det minsann deffas inför Stockholm och beach 2011!!!

Ha en god kväll alla fina!