Macaronverkstad!

I dag bestämde jag mig för att försöka rycka upp mig lite. Och mitt bästaste sätt för uppryckning är alltid, utan några som helst tveksamheter, bakning! Jag älskar att baka, det är medicin för själen. Sen är det väldigt sällan jag äter det jag bakar, förutom bröd, men det är en annan femma.

Så i dag tog jag mina små och stuvade in dem i bilen och for in till Maxi. Att åka till Maxi en lördagsförmiddag med två barn som redan hemma i hallen skrek som två stuckna grisar över fel jacka, fel mössa och fel skor, är INTE uppryckande för humöret kan jag meddela! Hela världen handlar dessutom på Maxi på lördagsförmiddagar.
Men det går ju lite smidigare med den där scannern i alla fall, man bara betalar och går ut med grejerna... Om det nu inte är så att man råkar ut för en avstämning på allt man har handlat och måste plocka upp allting, betala och sen plocka ner allting igen, vilket vi givetvis fick göra... Under tiden tjatar två små barn för att de inte får hålla i sitt lördagsgodis. Lägg sedan till att man glömde att dricka kaffe innan man körde i väg också så kanske ni förstår att särkillt uppryckt så här långt var jag icke!!
I bland bara ser man den där väggen framför sig och inser att jag har faktiskt ingen aning om vart bromsen sitter och att man kommer bli en blöt fläck i vilken sekund som helst! Men vi överlevde.
Hem i full fart, prio 1: kaffe och sedan middag. Efter middagen lugnade vi ner oss lite och jag kunde fixa och pyssla i köket. Barnen lekte riktigt bra och jag kände ett litet uns av energi komma tillbaka i min uttröttade själ.
Så, fram med spritsar, mandlar, mandelkvarn, socker och ägg... kladda, kleta och gegga med fyllningar av olika slag, karamellfärg, choklad, vit choklad, hallon och citroner... Det är minsann lycka i det!!

Elis tyckte det hela var väldigt spännande!

Hallon-, choklad- och citronmacarons

Och så här fina blev de!

Tyvärr så flöt citronmacaronerna ut och blev bara pannkaka,

nästa gång blir det ingen saft utan bara citronskal i smeten!

De här små sötnosarna ska få följa med ner till lilla mor! De blir perfekta till eftermiddagsfikat efter söndagsmiddagen i morgon.

Kan slänga in en bild från mitt fina arbete också... Hannabanana och jag har inte alltid så mycket att göra och då får man passa på att piffa till sig själv lite. Då kan det se ut så här:

Absolutely fabulous!

Sen ringde min lille far. Vi pratar inte så ofta, han har nämligen en fantastisk förmåga att få mig att känna mig så där lagom deppig. I dag var tyvärr inget undantag. "Lilla Malin, det är minsann inte så lätt för en kvinna med två barn, i din ålder dessutom, att hitta någon som vill ha dig. Jag hoppas VERKLIGEN att du förstår hur svårt det är." Jag ska nog inte ringa honom på ett litet tag...

Och med de fina orden i minnet, så ska jag jaga mina barn en sväng runt lägenheten!

Ciao!