Utegångsförbud och skogspromenad!

Jag har fångat in mitt hjärta för ett tag. Det har fått utegångsförbud. Det kommer att sitta fast i kedjor och bojor bakom lås och bom i den mörkaste delen av mitt bröst tills det att det kan skilja på rätt och fel. Det måste sluta fastna på dem som i slutändan alltid väljer någon annan. Det är så oerhört tröttsamt. Det måste försöka göra mig lycklig nu. Det blir alltid trampat på och rivet i bitar, ni anar inte hur mycket superlim det har gått åt de senaste åren för att få det någorlunda helt igen! Å när jag väl klistrat i hop det så fattas det alltid bitar... som de där små pusselbitarna till 1000-bitarspusslet som blev uppsugna av dammsugaren.
Men det är ju en rätt lurigt liten sak det där, så det kommer förmodligen att hitta ett sätt att smita ut genom ett fönster som står på glänt när jag inte tittar och hitta på nya bus. Det verkar redan försöka lura mig till att släppa det löst igen, det bönar och ber och snart börjar det väl muta mig också. Och känner jag mig själv rätt så kan jag inte hålla det inne särskilt länge... Det är ju vår menar jag, och snart åker jag till Stockholm på minisemester... det finns inte en chans att jag kan hålla det i styr bland alla söta pojkar där!

På tal om vår och vackert väder så var jag på promenad med min gode vän här om dagen. När han får välja väg, vilket jag i allra största mån försöker undvika, så hamnar vi alltid i skogen. Detta är nu vad som hände när jag för ett svagt ögonblick lät honom välja vart vi skulle. Solen strålade och det var helt underbart väder ute! Vi började traska in på en liten skogsväg och hamnade på en äng... där var vi tvugna att ligga och vila en stund innan vi kunde gå vidare, vi hade ju trots allt gått i minst tio minuter. Så där låg vi i solen bland vitsippor och nyutslagna björkar. När vi sedan gick vidare så slog vi in på en liten stig... eftersom Frasse visste precis vilken väg vi skulle gå så var det ju lugnt... i ca fem minuter... sen vart det ingen stig längre... och efter ytterligare fem minuter så vart vi vilse. Jag rev upp ett sår på benet, blev dyngsur om fötterna efter att vi båda trampat ner i en gyttjepöl, höll på att trampa i en jättehög med älgbajs och hela tiden höll vi utkik efter det onda vildsvinet som hade omringat Frasse ett par dagar tidigare. Men det enda djur vi såg på vår lilla tur var en ödla som förskräckt pilade i väg när vi kom klampandes.
Frasse kastade en kotte och bitar av pinnar på mig... han är synnerligen sympatisk min gode vän.
Tillslut hittade vi trots allt teckan på civilisation och en riktig stig. Vi tog oss hem tillslut törstiga, trötta och jag lite mer solbränd på näsan än vad jag hade räknat med. Men det var ändå en helt strålande trevlig skogstur!
Jag spenderade de närmsta timmarna efter detta äventyr med att ligga i solen och vila med ett stort glas vatten och Lou Reed's Just a perfect day i lurarna.

Gårdagen spenderades med mina fina vänner ute på stranden i Torne. Vi hade med oss baguetter med salami och brieost, kaffe och till efterrätt grillade vi banan med massor av choklad på. Efter fyra timmar i solen var jag helt nerlusad med fräknar, hade en svag nyans av tomat som under kvällen blev ännu mer klädsamt intensiv. Men nu har man ju fått lite färg i alla fall...

Och jag måste säga att trots allt så är jag riktigt lycklig... det är sannerligen ett skönt liv.

Här om dagen plockade Elis blommor till mig och satte i mitt hår, för han ville att mamma skulle vara vacker, sa han... så lyckan finns lite överallt...

Glöm inte bort att finnas!

Barnkalas!

Det har varit en helg full av aktiviteter!
I fredags var det sannerligen lugnet före stormen... Som ni alla vet så hatar jag att sitta ensam på fredagskvällar när barnen sover sött i sina sängar. Detta var dock så jag spenderade min fredag förra veckan. Jag försökte först få sällskap av mina pojkkompisar: "Hej har ni lust att kolla på film?" Svar: "Nä tyvärr, vi ska typ göra en massa pojkiga saker som att kolla på hockey och dricka öl"
 Eller... Ja... Det kanske inte riktigt var så de svarade men jag valde just att göra en fri tolkning på det svar jag fick.
Dem kunde jag inte räkna med... Suck!
Så jag traskade upp till mina grannar här i kollektivet för jag tänkte att jag skulle kunna hänga lite med dem... Men de skulle till Alvesta och titta på The Watts där världens bästa sjuttonåring (näst efter min brorsa då) Gurra spelar. Lyssna på dem på Myspace här! Önskar verkligen att jag hade kunnat följa med och se dem spela!
Det hela slutade med att jag fick det stora förtroendet att passa alla barnen istället. Så kvällen slutade med att jag bestämde mig för att ta ett riktigt tufft yogapass. Sagt och gjort! Nu är det dock så att jag har yogat nästan varje dag i två veckor och börjar bli fasansfullt trött på all form av tråkig avslappnings pling plong musik... Visst det ska vara meditativt med plingande och plongande men i längden är det faktiskt ganska irriterande. Så vad gör man? Jo, man slår på Thåström i högtalarna och sen yogar man som en galning i drygt en timme. Det funkade hur bra som helst!
Tyvärr så är jag lite för vig för mitt eget bästa i bland så jag lyckades sträcka baksidan av låret mitt i alltihop. Så ingen yoga resten av helgen. Typiskt!


Lördagen började vid halv åtta tiden med mysfukost i mitt fina kök och till den ett långväga samtal från någon fin som inte kunde sova. En härlig start på dagen med andra ord! Sen for jag i väg på 2-årskalas i Halmstad hos min lillasyster. Hon är utbildad kock men jobbar som konditor... Ja, så ni kan ju kanske räkna ut själva att det stod riktigt smarriga saker på bordet! Två olika sorters smörgåstårtor till lunch och sen en smaskig jordgubbstårta i form av en bil till kaffet. Mätt som en plätt blev man!

Lördagskvällen spenderades sedan med att baka chokladmuffins i långa rader som förberedelse inför det stundande maskeradkalaset som gick av stapeln på söndagsförmiddagen. Fast ska jag vara riktigt ärlig hade jag gärna suttit i publiken på Klubb Illegal i Stockholm och lyssnat på Tobias och de andra pojkarna i Klubb Vi som hade spelning där. (Lyssna här!!) Men man kan ju inte vara överallt och chokladmuffins till sonens barnkalas var onekligen rätt trevlig kvällsunderhållning och eftersom jag under ett svagt ögonblick lovat att det skulle vara döskallar på kakorna också så hade jag ju lite att pyssla med! Men de blev rätt lyckade eller vad sägs?

Så blev det då söndag... Förväntningarna var på topp! Så Pippi Långstrump, en mycket tjusig riddare och en pepparkaka började dagen med att mumsa frukost. Kalaset hade vi tillsammans med familjen på övervåningen och när vi gick upp möttes vi av en pirat, en ninja, spindelmannen och en tjusig cowboy.

Edvins kommentar:

Mamma... du behöver faktiskt

inte se ut sådär...

Piraten & Pippi

En stund senare kryllade lägenheten av pojkar utklädda till alla möjliga saker... Riddare, trollkarlar, turtles och cowboys. Vi fikade, dansade disco, kastade pil på ballonger, lekte blindbock och hade skattjakt. På det hela taget ett hellyckat kalas!
Tack alla barn som var där! Jag frågade Edvin senare på kvällen vad han tyckte om sitt kalas. Han svarade: "Mamma... det var det bästa nånsin!!"


Eftermiddagen spenderade Pippi sedan vilandes i soffan med en odräglig, bedrövligt bakfull Frantz som envisades med att försöka knuffa ner mig på golvet... Självklart var dessa försök helt lönlösa eftersom Pippi trots allt är starkast i världen... Frantz spenderade den mesta tiden på golvet. Sen svullade vi på kebabpizza och kollade på tv.


Så det har varit en mycket bra helg i mitt lilla liv! Och nu har dessutom tågbiljetterna till Stockholm landat i inkorgen bland mina sms. Jag längtar mig fördärvad nu!!! Men det är bara 46 dagar kvar... Så det ska väl gå ganska fort hoppas jag!


Hoppas att ni alla har en härlig vecka!


Lev väl.

Siktar mot våren!

Nu är den snart här... Jag känner det i hela kroppen! Våren!
Det biter inte längre i kinderna när man går ut... Snön är nästan borta och det regnar istället för att snöa. Jag har nog aldrig varit så glad av över att gå i regnet som jag är det här året. Regn... Inte snö. Det måste betyda att den är på väg.
Solen tittar till och med fram i bland och värmer! Förra veckan när jag hade en stund över på jobbet så satte jag mig i solen och vips så hade jag tvåhundratusen fräknar på näsan. Det betyder vår. Och i dag var det visst lika varmt ute som det är kallt i ett kylskåp, så det måste man ju se som ett vårtecken och säkert värmerekord för i år!
 Med våren kommer ju alla vårkänslor också! Herregud vad jag längtar tills jag kan ta på mig min nya fina knallröda vårjacka, tunnaste strumpbyxorna, finaste vintagesandalerna och en vårig kjol.
Man känner sig bara sååå fin då! Och jag kan verkligen förstå alla katter som springer omkring å skriker! På våren kan man ju inte annat än att bli förälskad! Alla pojkar blir ju så fantastiskt söta då!


Jag har bokat en liten resa också. En alldeles egen minisemester. Jag ska sitta på ett tåg i timmar och förväntansfullt se fram emot en fantastisk helg i Stockholm. Jag ska spatsera i Maj-solen med solglasögon och röd kappa... med en glass i ena handen och fint sällskap i den andra. På Söder ska det promeneras och jag ska bara vara hur glad och lycklig som helst. Med den här fantastiska väskan över armen dessutom!

Min nya vän Jesper Conran

 Tack finaste Tobias för att du ger mig nånstans att bo och att jag får komma och våldgästa dig i ditt hem! Det ska bli så himla kul!! Jag ser verkligen fram emot min våriga vistelse i huvudstaden.


Nu har jag också bott in mig i lägenheten riktigt bra... Det var visserligen inte så svårt eftersom jag kände mig hemma där direkt! Det enda som saknas nu är lite gardinstänger och gardiner. Men det är ju en världslig sak. Barnen älskar att bo så nära sina vänner och de hinner knappt hem förrän de ska upp till kompisarna. Och nu i helgen blev jag väckt av världens sötaste lille treåring som kom på besök från ovanvåningen. Så jag fixade pannkaksfrukost till alla barnen! Hur mysigt som helst! Bordet fullt med små hungriga troll som mumsade pannkakor med sylt och grädde.

Pannkaksmumsande små troll

Sen fick jag sovrummet sanerat på alla lejon och tigrar som bodde där under sängen... tokdansade galendans i vardagsrummet tills jag var helt genomsvett till "Detroit rock city" med Kiss, som jag fick dedikerad till mig av en av pojkarna, som med stora blå ögon tittar på mig och säger: "Malin, jag tycker att du är så fin!!"

Världens sötaste Razze

I bland är livet bara så fantastiskt vackert! De stunderna plockar jag undan och låser in i mitt hjärta så jag sen kan ta fram dem en sorgsen dag för att bli lite gladare.

Nu ska jag ta mig ett yoga pass... här ska det minsann deffas inför Stockholm och beach 2011!!!

Ha en god kväll alla fina!

Ny adress...nytt liv!

Ojojoj!! Helt slut i kroppen, nackspärr, rivsår, blåmärken överallt och allmänt fördärvad... men ack så lycklig!!
Jag har äntligen fått lägenheten jag önskat mig sen den där dagen i November för knappt ett och ett halvt år sen då jag valde att lämna det förhållande som inte gjorde mig väl. Jag har packat, burit, kånkat och dragit på lådor, påsar, möbler och prylar. Mina älskade vänner har hjälpt mig med allt... jag kan inte tacka dem nog!! Utan dem hade jag stått handfallen och inte kommit ur fläcken. Och om inte mamma hade tagit hand om barnen så hade allt varit-upp-och-ner-vända-världen!  

Frasen "Men du har väl inte så mycket grejer? Så det går väl ganska fort" har liksom blivit motbevisad med råge! Ändå tycker jag inte att jag tog mycket mer än det viktigaste när jag flyttade i från huset. Det finns fortfarande saker jag kan sakna som mitt ex har kvar.
Men nu är det klart! Jag har fått världens finaste lägenhet med de mest fantastiska människor som mina hyresvärdar. Det kommer att bli många långa kvällar med djupa samtal om livet. Galna eftermiddagar med busande barn som springer upp och ner i trappan. Och massor med härliga sommarkvällar i trädgården. Vi blir som ett litet kollektiv och jag fullkomligt älskar det! Jag behöver inte känna mig så där galet ensam längre, det kommer att finnas vänner där omkring mig och barnen när som helst och det känns helt underbart.


Vi har ett ljust fint kök med diskmaskin och vita luckor... där kan man laga härliga middagar med ett glas vin i ena handen, ett stort luftigt matsalsrum där man kan sitta många goda vänner och äta, prata och skratta i timmar. Barnen har fått ett nymålat rum som är mycket större än det förra där de kan leka hemliga lekar med sina kompisar och jag har fått ett stort fint sovrum med massor av garderober där min gigantiska säng står som en oas mitt i rummet. Det enda jag kommer att sakna är mitt badkar, men ryktet säger att det ska sättas in ett i källaren framöver... jämte biorummet...
Jag har flyttat till himmlen!


Så nu är jag nog så nära lyckan som man kan komma utan att vara förälskad. Men det kanske jag också blir snart! Det kan man aldrig veta... Mitt lilla hjärta fladdrar omkring och puffar lite försiktigt på nån som det gillar en smula, nån som får det att slå aningens lite snabbare, men jag försöker hålla det i styr... Det är ganska svårt, för det är ett litet bångstyrigt bus-hjärta jag har! Men blir det ingenting med det så går jag nog hel ut ur det, när man var liten föll man ju jämt så det ska väl inte va så jäkla hemskt?


Men den här lägenheten är precis den brytpunkt jag behövde nu. En ny start. Ett nytt liv! Och så här långt så känns det bara så rätt, så många glada energier i hela huset!
Inflyttningsfesten är redan bokad och jag hoppas att det ska bli en riktigt trevlig tillställning med många goda vänner, kanske ända från Stockholm, Malmö och Karlshamn och vi ska lyssna på massor av musik och dricka massvis med vin.

Nu ska jag krypa i mina mysbyxor och slänga mig i soffan.

God afton alla!

Man ska nog inte förstå allt...

Jag steg uppför med skjutna vingar genom glass-slott i aprilskyar
och fjädergrottor överallt, har sett de bästa moln.
Men nu skymmer de solen, de regnar och snöar på varenda en
och allt jag borde ha gjort men moln kom ivägen.

Jag har sett på moln från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner
och nu minns jag har aldrig förstått mig på moln, inte det minsta.

Kom sommarnätter under stjärnor kom, med ensamheter dagen om
och om du behöver den finns aldrig gryningen har sett hur kärlek vunnit.
Försvunnit och förlorat, och du lämnar de skrattande när du gått
och om du brydde dig säg inte till nån ge inte bort dig själv.

Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från och ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag jag förstår inte kärlek, inte det minsta.

Och jag skulle ha ringt dig ikväll men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt; "jag älskar dig" men stolthet kom i vägen.
Och du eller jag vem är konstigast, är det bara jag som förändrats
ja nåt är borta men nåt hittas, varje dag.

Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag jag förstår inte livet, inte det minsta.

Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara illusioner.

/Håkan Hellström lyssna här


Den här låten har rullat i mitt huvud nu ett tag. Det är nästan så att jag borde börja störa mig lite på den... Men den är ju så fin så man dör lite grand. Och det är ju verkligen så där det känns just nu. Jag förstår mig inte på nånting...inte det minsta.
Jag kämpar hårt för att vara sann, ärlig och rak mot mig själv i kärleken, livet och mot människor jag umgås med. Jag vill gärna ha svar på mina raka frågor och jag har så svårt att förstå när andra inte bemöter mig på samma sätt. Jag är bara bra på att spela spel och leka om jag vet att det är just det: en lek. Och det är ju faktiskt fantastiskt roligt att leka! Men jag vill gärna veta vilket innan så jag kan skydda mig själv från ovälkomna sprickor i mitt hjärta.
Eftersom jag oftast försöker vara så där ärlig, så sätter jag ju mig själv i klistret i mellan åt. Många gånger så känner jag mig bara dum efter att jag spillt ut allt jag känner och tänker. Sen så får jag stå där som ett litet rodnande rödhårigt troll bland en massa grå vättar som tittar konstigt och förvirrat på mig. Men jag vill inte behöva skämmas för att jag är den jag är, för jag tycker att jag är ganska bra. Varför är människor så rädda för varandra och för sig själva??

Vi är rädda för att såra andra (det är jag också, hatar det!) Men det är väl ändå bättre att ha ont ett litet tag än att inte känna nånting alls?
Vi är rädda för oss själva, vi vågar inte känna efter hur det känns inuti. Vi bara rusar på mot all den där lyckan, alla de där pengarna vi tror ska komma en dag och glömmer fullständigt att leva här och nu. Har inte alla samma brinnande passion där inne i hjärtat som jag har?? Livet är ju underbart! Även om jag inte förstår mig på det... inte det minsta.

Vi glömmer att se det som är viktigt. Det som skulle göra oss lyckliga om vi bara öppnade ögonen. Vi kapslar in oss i små skyddande puppor och blir små grå klumpar som inte vill såra, som inte vågar bli sårade, som inte vill se, inte vill synas. Vi vågar inte älska oss själva eller dem omkring oss.
Jag vägrar att bli en puppa. Det har jag redan varit allt för länge... Jag tänker försöka bryta mig ur och vara en galet färgsprakande älva som flyger omkring, glittrandes i solen och nyfiket njuter av livet här och nu. Jag ska kämpa som en tok för att älska som om jag aldrig blivit sårad den dagen jag träffar kärleken igen. Inte för att jag förstår mig på kärleken... inte det minsta.
Men man behöver faktiskt inte alltid förstå allting... det är dock nåt jag kommer att få kämpa med för att acceptera då Gud valde att inte ge mig nåt tålamod utan bara viljan att få veta svaren... Helst så fort som möjligt!

Men glöm inte att leva, mina vänner! Lev allt liv ni bara kan!

För det är härligt!

Barnfri helg!

I helgen som gick så var barnen hos sin far. Det betyder att jag inte går under titeln ensamstående... eller jag menar, enastående mor, utan istället tillbringar helgen under titeln singel. Det brukar betyda fest av något slag och den här helgen blev det både lyxmiddag och tjejfest.

Det började med att jag och Calle kom fram till att det var dax att dricka upp Amaronevinet som blev över sen nyår... Vi skulle laga käk och bjuda tre av våra fina vänner, nu var det ju bara så att det inte var nån som kunde komma så jag och Calle fick klara oss själva. Men men... mer vin åt oss!!

Så, i väg till Kvantum Norremark och inhandla oxfilé, skogsvamp, finaste parmesanosten och lite annat smått och gott. Sen var vi så hungriga så vi höll på att dö innan matan var klar! Men fasen vad gott det blev! Skogssvampsrisotto med parmesan, vitt vin och god buljong och till det en riktigt blodig helstekt oxfilé...
Sen satt vi uppe till kl 2 och pratade om allt och ingenting, kollade på film och åt kaffeglass. En riktigt supermysig kväll helt enkelt!

En något stökig diskbänk...

och lite vin och oliver till kockarna

Risotto kanske inte ser så gott ut... men smakar himmelskt!!

Det är ett idogt jobb att röra i riset...

Men Calle är ju en riktig mästerkock!

Det godaste vin jag nånsin smakat.

Det fick mig att tänka på somrarna hemma

hos mormor och morfar när vi satt uppflugna i körsbärsträdet

och åt stora svarta körsbär... mmmm

Smaskens!!

Så blev det då lördag... Calle stack vidare på andra äventyr och jag pös in till stan för tjejfest med bästaste frisörbrudarna!

Vi lagade en grym köttgryta med alla möjliga mumsigheter i bla ölkorv, saltgurka och massa annat gott och till det blev det ris och sallad.

Och så drack vi vin i mängder, snusade, drack whiskey och pratade en himla massa... sex i de flesta former, för och emot kroppsbehåring och hur man bäst avlägsnar detta, slängde oss med uttryck som "trosa utan studs" och så skrattade vi så vi höll på att avlida i fasansfulla magkramper, spelade massvis med musik bla frisörernas signaturmelodi, dansade i vardagsrummet och tog bilder på oss från våra allra bästa sidor!

Enligt Hanna borde detta vara

min nya profilbild på Facebook...

Strike a pose!

Supersnygging!

Eyeliner och rött läppstift slår aldrig fel!

Såå snygga!

Bästa sura minen på sötaste stumpan!

Och Janis fick en blixt på muffen...eller, ja...

nästan i alla fall!

Kvällens Dj!

Me and Ems

Pinuppor är vi allihopa!

Finaste flickorna flashar fräckaste facen.... Fantastiskt!

Sötnöt!

Man får sexiga fylliga läppar om man gör så här på bild!

Eller...??

Världens snyggaste glasögon har hon i alla fall donnan!

Ja... det här sammanfattade väl min helg ganska så bra. Söndagen gick åt till att sova, fixa bokföringen och mysa med barnen som återlämnades efter en härlig helg hos pappa. 

Det var det hela, adios!

Desperate housewife!

Jag ska väl villigt erkänna att senaste tidens händelser har nockat mig lite ur balans och har sänkt mig ner under vattenytan. Men vad sjutton...! Det är dax att ta tag i livet och ta sig upp till ytan igen och börja simma.
Man kan ju inte hålla på att deppa i evigheter och när det gäller saker som exet kexet, kattdödsfall, och lite annat smått och gott som jag ändå inte kan göra nånting åt så får jag väl helt enkelt gilla läget.
Jag har beslutat mig för att leva 2011 efter tre fantastiska slagord, nämligen: KÅT, GLAD och TACKSAM.

Det första har jag inga som helst problem med... förutom det faktum att jag inte har nån som kan hjälpa mig med det hela. Och om jag inte är glad så kommer jag förmodligen inte att få nån hjälp heller. De har ju faktiskt gjort en studie på hur tårar påverkar män genom att låta en grupp män dofta på kvinnors tårar och en grupp dofta på saltvatten. Sedan fick männen titta på bilder på kvinnor och tala om hur attraktiva de tyckte att kvinnorna var. Männen som doftat på saltvatten tyckte att brudarna på bilderna var riktigt heta medans männen som doftat på tårar inte alls var impade av flickorna.
Om du lipar mest hela tiden så lär du inte få ligga. Så GLAD måste ju vara en bra förutsättning.

Så slutsatsen jag drar är följande: Är man kåt så ska man vara glad för då får man ligga och då skulle i alla fall jag vara tacksam! Solklart!

Efter att ha kommit fram till detta så har det faktiskt kännts lite bättre. Och i dag åkte jag och knotten ner för att hälsa på min lilla pappa i Blekinge. Pappa, som inte är den mest generösa människan i världen i vanliga fall vad gäller komplimanger, tyckte att jag såg ut som en fimstjärna i dag. Och när vi skulle åka hem efter fika och middag så kramade om mig hårt och sa : "Malin, jag tycker att du är jätteduktig." Jag höll på att börja gråta. Men det gjorde jag inte för man ska ju vara glad! Och jag blev verkligen jätteglad!!

När vi sen hade susat hem på sliriga vägar så tittade vi förbi mina blivande hyresvärdar med två kassar kläder, som jag tröttnat på, till sötaste Carro. (Bland annat ett riktigt tjusigt lite lagom porrigt, svart sidennattlinne... Someone is getting lucky tonight, I think!) Det hela slutade som vanligt med en helt fantastiskt mysig kväll! Jag rullade köttbullar för glatta livet och såg ut som en riktig liten desperate housewife direkt tagen från 50-talet. Det var bara förklädet som fattades.

Kolla in köttbullen!!

Säga vad man vill

men jag är riktigt het i köket i alla fall!!

Så efter denna fantastiska lediga dag då jag faktiskt uppfyllt alla tre slagorden, med råge, så har jag äntligen fått barnen i säng och tänkte sätta mig och läsa i min lilla bok och lyssna på Thåström, och dricka en kopp te, (vinet är tyvärr slut) för det känns som en mycket bra idé!

Jag önskar er alla en trevlig afton för det tänker jag ha! Och det är jag tacksam för.