Ojojoj!! Helt slut i kroppen, nackspärr, rivsår, blåmärken överallt och allmänt fördärvad... men ack så lycklig!!
Jag har äntligen fått lägenheten jag önskat mig sen den där dagen i November för knappt ett och ett halvt år sen då jag valde att lämna det förhållande som inte gjorde mig väl. Jag har packat, burit, kånkat och dragit på lådor, påsar, möbler och prylar. Mina älskade vänner har hjälpt mig med allt... jag kan inte tacka dem nog!! Utan dem hade jag stått handfallen och inte kommit ur fläcken. Och om inte mamma hade tagit hand om barnen så hade allt varit-upp-och-ner-vända-världen!
Frasen "Men du har väl inte så mycket grejer? Så det går väl ganska fort" har liksom blivit motbevisad med råge! Ändå tycker jag inte att jag tog mycket mer än det viktigaste när jag flyttade i från huset. Det finns fortfarande saker jag kan sakna som mitt ex har kvar.
Men nu är det klart! Jag har fått världens finaste lägenhet med de mest fantastiska människor som mina hyresvärdar. Det kommer att bli många långa kvällar med djupa samtal om livet. Galna eftermiddagar med busande barn som springer upp och ner i trappan. Och massor med härliga sommarkvällar i trädgården. Vi blir som ett litet kollektiv och jag fullkomligt älskar det! Jag behöver inte känna mig så där galet ensam längre, det kommer att finnas vänner där omkring mig och barnen när som helst och det känns helt underbart.
Vi har ett ljust fint kök med diskmaskin och vita luckor... där kan man laga härliga middagar med ett glas vin i ena handen, ett stort luftigt matsalsrum där man kan sitta många goda vänner och äta, prata och skratta i timmar. Barnen har fått ett nymålat rum som är mycket större än det förra där de kan leka hemliga lekar med sina kompisar och jag har fått ett stort fint sovrum med massor av garderober där min gigantiska säng står som en oas mitt i rummet. Det enda jag kommer att sakna är mitt badkar, men ryktet säger att det ska sättas in ett i källaren framöver... jämte biorummet...
Jag har flyttat till himmlen!
Så nu är jag nog så nära lyckan som man kan komma utan att vara förälskad. Men det kanske jag också blir snart! Det kan man aldrig veta... Mitt lilla hjärta fladdrar omkring och puffar lite försiktigt på nån som det gillar en smula, nån som får det att slå aningens lite snabbare, men jag försöker hålla det i styr... Det är ganska svårt, för det är ett litet bångstyrigt bus-hjärta jag har! Men blir det ingenting med det så går jag nog hel ut ur det, när man var liten föll man ju jämt så det ska väl inte va så jäkla hemskt?
Men den här lägenheten är precis den brytpunkt jag behövde nu. En ny start. Ett nytt liv! Och så här långt så känns det bara så rätt, så många glada energier i hela huset!
Inflyttningsfesten är redan bokad och jag hoppas att det ska bli en riktigt trevlig tillställning med många goda vänner, kanske ända från Stockholm, Malmö och Karlshamn och vi ska lyssna på massor av musik och dricka massvis med vin.
Nu ska jag krypa i mina mysbyxor och slänga mig i soffan.
God afton alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar