tisdag 14 december 2010

Min rastlösa själ...

Jag längtar efter något annat... Skulle livet verkligen vara så här?

Nu skulle jag vilja sitta i solen på en sommaräng och trä smultron på ett strå i en svallande sommarklänning med fjärilar fladdrandes omkring mig, med mitt röda hår gnistrande i solen. Mina vackra barn dansandes omkring mig. Jag vill bygga barkbåtar med dem som jag gjorde när jag var liten och se dem sakta sjunka i Mörrumsån. Jag vill krama min morfar som jag saknar så oerhört mycket och berätta för honom hur mycket jag älskar honom... och visa köttbullarna jag gjorde i går för mormor, hon skulle spricka av stolthet, för de smakar precis som hennes... 
Jag vill sitta i famnen på någon jag älskar så mycket så det känns som hjärtat inte får plats i min kropp. Blunda och känna två varma läppar mot min panna och en len hand mot min kind. Sakta och mjukt strykas över mitt hår. Jag vill gå längs en strand med en annan hand i min och höra vackra ord viskas i mitt öra.
Jag vill resa till nya platser, träffa nya människor... strosa omkring på gatorna i London och fynda på Portobello Road, se Eiffeltornet och äta croassanter i Paris, tapas i Barcelona och dricka vin i Italien.
Jag vill åka skidor i fjällen och sitta i en skidbacke med en termos varm choklad spetsad med rom. Jag vill kunna ta en promenad varje dag.
Jag vill gå på konsert... fly bort, in i musiken, stämningen när alla sjunger med i texter som handlar om livet och kärleken.
Jag vill ha fullt upp på jobbet med mina vackra underbara kunder så jag slipper fundera på hur jag och barnen ska få i hop allt nästa månad. Jag vill kunna köpa julklappar till min familj.

Jag vill inte vara här nu... Jag vill vara lycklig och glad, obekymrad och full av kärlek. Inte trött, frusen, förkyld och ensam...

Jag vill vara så mycket mer än det jag är, jag vill ge upp... men kan inte, för jag vet fan inte hur man gör!! Jag tänker fortsätta vänta här tills lyckan finner mig... för jag har inte möjlighet till att ge mig ut och leta.



Tänk att få vara som den lilla skogsälvan som hittade ett eget, vackert sol-ägg...


Just nu är jag bara rastlös... rastlös ända in i själen...

2 kommentarer:

  1. Du skulle skriva en bok min älskade lilla unge.
    Jag gråter när jag läser detta, det går rakt in i hjärtat. Jag känner samma saknad som Du efter mamma och pappa. Kramar Mamma

    SvaraRadera
  2. söta underbara malin. du behöver inte oroa dig. bara sitt där du är så lyckan vet var du är när den kommer, för det gör den <3 / tess

    SvaraRadera