Min syster har varit tillsammans med sin sambo i nio år... På nio så hinner man lära känna varandra väldigt väl. Man växer antingen i hop eller i sär. Min systers kille sa en gång när de pratade, jag tror det var i samband med min separation, så här: " Klart att jag skulle kunna leva utan dig Mia... men jag vill inte!"
Så ska ju kärlek vara... Man ska vilja göra det bästa för varandra, inte för att man kan eller måste, utan för att man vill!
Man ska vilja familjens bästa, om någon är missnöjd så ska man prata om det och vara beredd på att ändra på saker, man ska vilja ändra saker, för att man inte vill mista det finaste man har! Jag kan sakna det. Sakna känslan av att ha någon som bara är min, som bara vill vara med mig och som jag vill vara med hela tiden.
Men i slutet av mitt förhållande fanns det ingen vilja kvar, ingen var villig att offra sig själv längre. Jag hade redan tagit slut och mannen ville inte ändra på det som stod i vår väg.
Men nu i dag satt jag och min syster och pratade om vem som skulle kunna passa mig i framtiden. Jag har ju ett helt jävla lass med fel och brister som jag skulle kasta på den stackare som kommer i min väg. Och krav!! Ojojoj... Men så här till jul så tänkte jag ändå att jag kunde skriva en önskelista över saker som jag gärna ser hos min blivade man.
Först lite egenskaper:
* Han ska vara social.
Jag älskar att umgås med vänner, träffas och äta, prata, kalasa, kolla på film, så jag vill inte ha nån som bara pyser runt hemma och är allmänt folkskygg.
* Han ska gilla att laga mat.
Då kan vi hjälpas åt i köket! Det skulle jag gilla!
* Han ska vara lagom stökig.
Inte slarvig och inte pedant, lite som jag... Jag tycker det är tråkigt att städa, men om man hjälps åt så går det fort och är mycket roligare.
* Han ska vara snäll, men ingen toffel.
Jag behöver nån som säger ifrån när jag flummar ut på mina små tanketrippar... Nån som har en egen vilja, men ändå är villig att kompromissa.
* Han ska vara en obotlig romantiker.
Jag är grymt svag för komplimanger. Så bara ös på... mitt bekräftelsebehov är omättligt. Jag behöver inte massa grejer, men små romantiska gester. En lapp på bordet på morgonen, ett hjärta i imman på toaspegeln, en dikt, ett vackert kärleksbrev, en nattligt stulen blomma från någons trädgård... Jag har alltid varit svag för män som kan uttrycka sina känslor i handling, tal och skrift. (Som ni märker så kommer det inte bli lätt för Tomten i år!!)
* Han ska ha fantasi.
Jag behöver någon som är drivande och säger: Malin! Nu åker vi på semester! Nu gör vi det här och det här! Kom igen! För jag kan faktiskt vara en riktig, dock ofrivillig, soffpotatis.
* Han ska älska att kyssa mig.
Mjukt, mjukt, långsamt och innerligt.
* Han ska vara händig. (Både med det ena och det andra)
För det är faktiskt jag. (Både med det ena och det andra)
* Och det självklara: Han måste gilla mina barn!
Sen lite utséende:
* Han får gärna ha lite halvlångt hår, det är faktiskt väldigt sexigt med killar som har lite längd på håret.... Inte jättelångt... utan lagom. Så där så man kan dra fingrarna igenom och få ett reält tag i nacken när man hånglar. Eller en sån där schysst 50-talsfrilla. Det är såå hett! Ett trevligt skägg eller en mustasch skulle inte heller sitta fel!
* Han får gärna handla lite av kläderna på second hand, klä sig i hatt då och då och kanske en liten fluga eller ett par hängslen när man ska på fest?
* Han ska ha en egen lite genomtänkt stil helt enkelt. Någon som bryr sig om hur han ser ut, som vill vara fin för sig själv och för mig. För jag försöker att vara fin för mig och för andra. Inte se ut som alla andra bara för att det ska vara så. Å tatueringar... det är hett!
* Han ska inte vara för lång... eller för kort... typ 1,80 kanske?? Då kan jag ha mina högsta klackskor och precis nå upp så jag kan kyssa honom utan få nackspärr. Han behöver inte vara så himla vältränad, för det är inte jag, men det är ju inget som jag tänker hålla emot honom om det skulle råka vara så...
Tja... Det var väl lite om den jag skulle kunna tänka mig att bli tillsammans med. Men nu är det ju som så, att det inte direkt dräller av såna här män i den lilla håla med knappt 2000 invånare där jag bor. Och jag är inte helt säker på att det finns nån sån över huvudtaget, liknande vet jag... för det har jag stött på en och annan... men de flyr de liksom från såna här ställen till lite större städer... med all rätt.
Men snälla rara Tomten... Kan jag få en sån här man i julklapp med en stor röd rosett runt??
Fast om jag känner mig själv rätt så handlar det bara om kemi. Finns det ingen gnista så kvittar det.
Så rätt vad det är så gnistrar det väl till med nån som är raka motsatsen till allt som står här ovanför... En tunnhårig lite lagom tjock man med ett tråkigt kontorsjobb... men som är snällast i hela världen... Men det är ju det som är så spännande med livet! Man vet aldrig vart det tar en!
Eller så kan jag bara ta Johnny Depp. Det går oxå bra.
God afton mina vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar