Stockholm!

Så var helgen slut... Den for förbi fortare än kvickt vill jag lova!! Och separationsångesten är högt uppe på skalan just nu både när jag tänker på Jenny och på Stockholm. Jag hann inte bli klar med staden på den korta tiden som vi var där.

Men om vi börjar från ruta ett, för det bör man ju göra, så gick resan till ungefär så här:

I Fredags kom Jenny hem till mig direkt efter jobbet, vi käkade sushi och kollade på innebandy. På Lördagsmorgonen hade vår lille sjusovar-vän lovat att skjutsa oss till tåget så jag ringde och väckte honom och sen for vi i väg! Tack för att vi fick väcka dig vännen, jag vet hur jobbigt du tycker att det är, du är guld värd!
På stationen börjar det givetvis krångla lite... Det finns ingen avgång för vårt tåg. Efter en stunds förvirring så visar det sig att vårt tåg inte existerar. Som tur är så gick det ett X2000 en halvtimme senare så frid och fröjd igen, vi kom till stora staden endast 4 minuter senare än beräknat.

Två förväntansfulla flickor på tågstationen!

Vi bodde på Berns Salonger där även festen skulle vara senare på kvällen. Vi hade ett superfint rum!! Men där hann vi ju inte stanna. Så vi skyndade oss mot Söder för att hinna med nån liten shopping i alla fall.
Halvägs ut mot Zinken så tittar Jenny in i ett skyltfönster, det är ett galleri med en massa tavlor av hennes favoritkonstnär, Lars Greger, vi går in och där står en man med en elgitarr och ser allmänt cool ut. Jenny pratar på, halvt hysterik av lycka, om hur mycket hon älskar tavlorna och konstnären som målar dem och då säger mannen: Vad kul att du gillar mina tavlor! Ärligt talat så trodde jag att hon skulle ramla ner och dö där på fläcken. Hon hade ju ingen aning om hur han som målade tavlorna såg ut. Tillslut fick jag i alla fall med mig en helt euforisk Jenny därifrån.

Sen hamnade vi i paradiset (för mig i alla fall) Beyonde Retro!! Så många fantastiskt vackra gamla kläder som bara hängde där och väntade på mig!! Det blev en mörkröd 50-talsklänning med spetsärm och en vit sommarklänning med små blommor på. Hade vi bara haft mer tid så hade jag säkert hittat fler fynd!

Mina fina fynd!

Men men, ska man på fest med 700 frisörer på Berns Salonger så får man ju ta fram det stora artelleriet och det tar trots allt lite tid att att bli riktigt jävla skitsnygg, så vi var tvugna att bege oss tillbaka till hotellet för super-piff inför kvällen.

Sen hade vi bara så himla rolig!! Kvällens konferencier var en helt underbar dragqueen, det var en jätteduktig kör som uppträdde och stämningen var på topp. Maten var jättegod och det bjöds på en fantastisk hårshow. Schwarzkopf är ju bäst, så är det bara!
(Sören gjorde sitt bästa för att omvända Jenny som är ett troget Loreal-fan)
Vi fick tre drinkbiljetter per person, men charmören Sören hade nog gått in för att vi skulle bli väldigt glada, för vin saknade vi inte nån gång under kvällen. Och när jag skulle gå och lägga mig hade jag bh:n full av drinkbiljetter!
Markus Krunegård spelade lite senare och vi dansade och dansade och dansade... Jag gjorde ett tappert försök att smuggla in mina Stockolmsvänner, förbi den skitlånga kön, på festen senare på natten...men det gick tyvärr inget vidare, faktum är att det inte gick alls... Så vi fick stå ute och prata och kramas världens bästa kramar en stund innan de gav upp och fortsatte vidare.

Festfina flickor!

Världens bästa Sören!

Kvällens konferencier.

Festande frisörer!

Steve Terry

En av grundarna till Toni & Guy

Riktigt het var han också!

Markus Krunegård

Vid halv fyratiden gav jag upp... då hade jag stått, gått och dansat i min 11 cm höga klackar i 9 timmar. För det fanns verkligen ingenstans att sitta... Jag har blåsor UNDER fötterna och galet ont i mina benhinnor, men det är priset man får betala och det var det värt för vi var lätt snyggast Jenny och jag.
Jenny ramlade in en halvtimme senare på rummet... det tog lite tid för henne att bli av med en trevlig kille som tyckte att det var en jättebra idé att han skulle få sova mellan oss, det tyckte inte vi.

Söndagen spenderades sen med fika på Söder med min fina, vackra vän Tobias. Lagom bakfulla alla tre, det var sååå mysigt!! Men tiden går alldeles för fort och man hinner ju inte ses alls så mycket som man önskar.

Tåget gick kl 15.21... Jag och Jenny hoppade på 15.18 vi fick springa sista biten för vi var lite tidsoptimistiska där ett tag plus att vi gick fel i tunnelbanan.
Behöver jag säga att vi sov nästan hela vägen hem?? Nä, jag trodde väl inte det...

Nu längtar jag redan tillbaka, för jag hann inte bli klar med Stockholm...  

Å ja just det!! Jag träffade ju skådespelaren Per Andersson på Berns. Han som är manusförfattare till Grotesco, herregud, jag hoppade på honom som vilken kändiskåt lantis som helst men orden: Men det är ju du!!! ETT KILO MJÖL!!! Mandelflarn, det som e så gott! Du är ju bara så jävla rolig!!!
Har tittar lite skrämt på mig och säger nåt i stil med: Hehe, ja visst är det roligt! Är det inte en förtjusande dag vi har idag, idag, idag! DET BALLAR UR!!
Sen flydde han hals över huvud innan den galna kvinnan hittade på nåt annat läskigt... Ja så kan man också bete sig när man i storstan. HAHAHA!!

Se vad jag pratar om här: ETT KILO MJÖL!!